TIME OUT!

Att döpa en bok tll rutten tång!

Har precis läst ut Håkan Östlundhs bok Släke som ju betyder rutten tång på ren svenska. Som gammal gotlandsbo var det framför allt titeln som lockade. Fler borde använda sig av dialektala uttryck när de skriver.
Som sagt var det titeln som lockade och kanske inte precis innehållet. En deckare som utspelar sig på Gotland, under sommaren. Har vi hört den förut? Jajamensan det har vi och just att den utspelar sig där den utspelar sig gör att man blir lite uttråkad. Det är nästan som man förväntar sig att Knutas och Wern ska dyka upp på polishuset och göra Boman (denna boks huvudperson) sällskap. Det enda positiva är att författaren har valt södra Gotland och inte Visby med omnejd.

Har man dock ett stort sug efter deckare som utspelas på Gotland och har plöjt alla Jungstedt och Jansson så är i alla fall detta ett bra alternativ. Intrigen är inte sämre eller bättre än i de andra författarnas böcker.

Är jag gammalmodig?

På senare tid har jag blivit allt mer blödig. Jag har alltid älskat deckare, intrigen och spänningen och inte brytt mig om vilka slags mord som begicks... förrän nu. Jag kan inte läsa när det är barn under 16 år som dödas eller på något annat vis kommer i kläm, då mår jag fysiskt dåligt. Därför har jag fått svårt att läsa deckare eftersom alla deckarförfattare anser att minst ett barn ska stryka med i sina intriger.

Blev därför själaglad när jag precis innan påsk fick tag i "Maisie Dobbs" av Jacqueline Winspear, en lagom trivsam deckare. Den var så bra så jag snabbt slukade tvåan, "Med lätta bevis" och trean, "Lögnen". Vad var det då i dem som tilltalade mig? Jo, inga blodiga mord!

Böckerna handlar om privatdetektiv Maisie Dobbs och utspelar sig i trettiotalets London. Med första världskriget i minnet bottnar många fall där. Första boken handlar mer om hur Maisie Dobbs själv hade det under kriget och hur det kom sig att hon blev privatdetektiv. Normalt sett skulle jag tycka det är urtråkigt och irriterande att de inte fokuserar på ett fall, men här gör det inget. Språket flyter lätt och jag forslas tillbaka till Londons trettiotal i ett nafs. Tvåan och trean fokuserar mer på fallen men ändå är det personerna som man som läsare kommer ihåg.

Ja, när det gäller deckare har jag blivit gammalmodig. Agatha Christie och Jacqueline Winspear är mina nya deckaridoler!

Tematrio påskkrim

Bild från Lyran

Jag följer ofta Lyrans tematrio men brukar vara för lat för att svara. Denna gången handlar det dock om deckare och då kunde jag bara inte låta bli. Temat är "Berätta om tre favoritdeckare" så jag har försökt att dyka ner i den mängd av deckare jag har läst.

1. Till minnet av Edvard av Elizabeth George var den första Lynley och Havers bok som jag läste. Deckarparet hittar en död pojke som blivit torterad på en kyrkogård. Pojken kommer från en närliggande internatskola. Internatskola och England, kan inte bli bättre.

2. Fyren av PD James är en av hennes senaste böcker, och en av de bättre. Allt utspelar sig på en Ö utanför Cornwalls kust på ett slags retreat för rika och kända. Här hittas en dag en känd författare mördad och Dalgliesh och hans medarbetare skickas dit för att lösa fallet. Underbart språk och intrig!

3. Skuggorna och regnet av Håkan Nesser är inte bara en kriminalhistoria utan så mycket mer. Även här är språket väldigt bra förutom intrigen. Boken handlar om  Viktor Vinblad som försvann för länge sedan från sin barndomsstad. När det ryktas att han är tillbaka måste David (Viktors bror) bege sig tillbaka för att få reda på vad som hände.

I det förflutna - inte lika bra som den förra!

I höstas så läste jag "Den glömda trädgården" av Kate Morton och tyckte den var hur bra som helst. Med spänning såg jag fram emot att läsa "I det förflutna" som enligt många skulle ha samma kvaliteter som den förra.
Boken handlar om en ung förläggare, Edie Burchill, som av en slump får reda på att hennes mamma var krigsbarn på ett gammalt slott, Middlehurst. På det här slottet bodde även en känd författare som givetvis har skrivit Edies favoritbok. Edie bestämmer sig för att åka dit och där träffar hon de excentriska tvillingarna Saffy och Percy samt den lite märkliga systern Juniper. Det verkar som om de döljer en hemlighet av något slag.
Parallellt med detta som händer 1992 får vi även följa med vad som hände under kriget på slottet och vad som har lett till att systrarna är som de är.
Sammantaget har berättelsen alla ingredienser som förra men de är inte lika väl framförda. Mystiken saknas och du kan ganska lätt lista ut en del av gåtan. Läsvärd är den dock för den som gillar storstilade romaner med slott och knepiga personer.

The body in the library - nr 3 i min egen lilla deckarutmaning-

Så var då trean utläst och jag tycker fortfarande att Agatha Christies intriger håller måttet. Det finns ett antal personer och som läsare vet du att någon av dem är skurken men du vet inte vem. Just sådana här pusseldeckare ligger mig varmt om hjärtat. Så vad händer då i "The body in the library"?

Jo, en morgon hittas en flicka mördad hemma hos paret Bantry som hävdar att de aldrig har sett flickan förr. (Givetvis är Mrs Bantry bekant med Miss Marple). Flickan, Ruby, jobbade som danserska på ett hotell och det är där som historien utspelar sig.

En äldre man som är halvinvalid, hans svärdotter och svärson, en filmsnubbe, en dansare en tennislärare. Ja, vem av dem har motiv att döda den stackars flickan. Samtidigt hittas en annan flicka i en utbränd bil. Finns det några kopplingar?

Har man inte läst någon bok av Agatha Christie och gillar deckare tycker jag verkligen att man ska göra det. Pusseldeckare när det är som bäst!

Bokbloggsjerka

Denna veckas fråga i Annikas bokbloggsjerka är:

Finns det någon författare som du beundrar extra mycket och vad är det i så fall som gör han/hon så speciell?
 
Jag tycker mycket om PD James som författare. På något vis är det hennes böcker som jag jämför alla mina deckarupplevelser med. Hennes intriger är alltid väl genomtänkta och böckerna känns genuina. Att språket sedan är bra och att hennes karaktärer lätt får liv är ett plus.


En annan författare som jag beundrar är Ken Follett och hans förmåga att skriva historiska romaner utan att de blir mossiga. Mästerverk som "Svärdet och spiran", "Giganternas fall" och "Kodnamn Rebecca" sätter alla in läsaren i sina historiska perioder såsom man var där just då.

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Hittade en deckare på biblioteket förra veckan som jag aldrig hade hört talas om, "Flickan med snö i håret" av Ninni Schulman. Den såg ganska lockande ut och eftersom jag när jag inte vet vad jag ska läsa går på bokomslag fick den följa med hem.

Boken handlar om journalisten Magdalena som pga en skilsmässa flyttar från Stockholm tillbaka till sin hemort Hagfors. Redan första veckan försvinner en sextonårig flicka från sitt hem. Samtidigt hittas en ung flicka död i en jordkällare och Magdalena börjar göra förfrågningar.

Givetvis finns det poliser i boken och här heter radarparet Petra och Christer, där Christer är barndomskompis till Magdalena.

Som deckare är den som de flesta andra svenska deckare och jag blir aldrig riktigt förvånad. Det finns samma människor med som vanligt, journalisten, poliserna, gamla kärleken etc. Däremot är det trevligt att den utspelar sig i Värmland.

Om jag fick leva i en bok/film...

Denna vecka i Annikas bokbloggsjerka handlar om olika bok/filmvärldar.


Om du fysiskt skulle kunna förflytta dig in i en bok eller en serie, vilken skulle det vara och varför? (Det är naturligtvis tillåtet att nämna hur många böcker eller serier du vill då jag vet hur svårt det är att välja endast en)

Jag vet att det är lite tjatigt men jag är verkligen lost in Austen (vilken underbar serie). Att få vandra omkring bland Darcy och Bennet hade varit helt underbart. (Romantiker som jag är!) Engelska serier á la Downtown Abbey hade även det varit okej. (ibland, men bara ibland låtsas jag faktiskt att jag ÄR med i sådana serier)

Ända sedan jag började Gripes skuggböcker har även det varit en värld jag skulle vilja besöka.  Mystiskt, men ändå trevlig på något sätt. Det var den första riktiga värld som jag faktiskt drömde mig bort till när jag läste.

Eftersom jag mest läser deckare så funderade jag på en deckarvärld jag skulle vilja förflytta mig till. Inte så lockande kanske med allt mord och elände, men visst hade det varit lite roligt att vara ett radarpar med Lynley.

Bäckström - GW:s antihjälte!

Har precis läst ut "Den som dödar draken" av GW Persson och som vanligt tycker jag att hans böcker är helt fenomenala. Egentligen är det väl en helt vanlig polisbok med ett hederligt brott som ska lösas, men humorn i boken gör att den särskiljer sig från de andra polisböckerna. Jag sitter och skrattar högt när Evert Bäckström (anti-hjälten i boken) pratar och framförallt tänker om sina kollegor. Det är rått och ärligt.

Boken handlar alltså om polisen Evert Bäckström som är illa omtyckt bland hela Stockholms poliskår. Han är en halvfet och halvkorrupt polis som ofta har mer tur än han är värd. I den här boken hamnar han mitt i en mordutredning där en gammal halvalkis - som verkar har fler lik i garderoben än vanliga män- blivit mördad.

Dialogen är rapp och det är språket som är behållningen i boken. På ett ställe refererar Persson till sig själv som "den där trötta professorn från rikspolisstyrelsen som står i Efterlyst och tjatar varje torsdag". Antingen ogillar man eller gillar GW. Jag gör det senare!

Bokbloggsjerka

Det var ett tag sedan jag var med och svarade på Annikas jerka men i dag är jag med. Hennes frågor är idag:


Läser du bara en bok i taget eller har du flera på gång samtidigt? Vilka böcker läser du just nu?
Jag läser oftast bara en bok i taget. I bland kan det vara fler men då måste det vara helt olika genrer exempelvis en deckare och en biografi.
Just nu läser jag "Den som dödar draken" av Leif GW Persson. GW har en slags satirisk humor när han skriver som gör att jag sitter och skrattar för mig själv när jag läser.


Denna vecka bjuder jag även på en bonusfråga: Hur kom du på ditt bloggnamn?
Jag ville ha något som visade vad jag använde min blogg till. För mig är böcker mitt lilla hål i vardagen, när jag inte vill tänka på jobb så läser jag. Därav namnet.

Min lilla deckarutmaning - The murder at the vicarage

Tittar man runt bland alla bokbloggar så har de allra flesta någon slags utmaning när det gäller att läsa böcker. Det ville jag också ha och kom på att jag alltid hade velat läsa alla Miss Marple böckerna av Agatha Christie. Det fick bli min utmaning, att läsa alla Miss Marple böcker i rätt ordning.

The murder at the vicarage är Agatha Christies första bok om den trevliga och nyfikna lilla Miss Marple. Efter att ha sett en del filmer så har jag fått intrycket att Miss Marple alltid upplevs av andra som trevlig och gemytlig, men så är inte fallet i denna bok.

Det sker ett mord i prästgården (Miss Marple bor granne) och det är kyrkoherden som hittar personen. Vem är det som har mördat överste Protheroe? Givetvis hade många motiv och resten är en hederlig pusseldeckare i bästa klass.

Berättaren är kyrkoherden vilket gjorde mig förvirrad till en början eftersom jag tog för givet att det skulle vara Miss Marple. Miss Marple är dock bara den nyfikna grannen som inte alltid är så uppskattad, men givetvis har hon med upplösningen av mordet att göra. Deckarutmaningen påbörjad!

Någon sorts frid

När det står psykologisk spänningsroman på framsidan brukar jag bli ganska skeptisk därför är det kul när jag har fel. Boken i fråga är min vinst från deckarhuset "Någon sorts frid" av Camilla Grebe och Åsa träff.
I centrum för handlingen står psykologen Siri Bergman som hjälper sina patienter men själv bär på en stor sorg efter att hennes make dött i en dykolycka. Allt tar sin början när en patient till Siri hittas mördad på hennes tomt och allt pekar på att det är Siri som mördaren vill åt. Sedan börjar den vanliga deckarintrigen där Siri ska försöka komma på vem som kan vilja henne något ont. Som det brukar vara alltså! Mitt i allt detta finns den kursiva mördaren (som tom jag är lite trött på).
Det är en lättläst deckare som följer deckargenrens alla punkter. Personligen tyckte jag att de tre första sidorna förstörde boken, de är där för att ge läsaren en hint, men den blir alldeles för tydlig!Dock är det en trevlig deckare som i alla fall gav mig en liten flykt från verkligheten

Min vinst!

För några veckor sedan anordnade Deckarhuset en mordgåta där en artist hade blivit mördad. Riktigt roligt tyckte jag och skickade in en motivering till vem som var mördaren. Nu vann jag dock inte men fick ett tröstpris för att jag nästan hade varit lika snabb som den som vann. Tröstpriset var en bok och den kom idag: "Någon sorts frid" av Camilla Grebe och Åsa Träff. Att ge mig pocketböcker kan vara vanskligt (särskilt i deckargenren eftersom jag slukar dem) men denna hade jag inte läst, vi får hoppas den är bra. Tack deckarhuset!

Vem dödade ayatolla Kanuni?

I höstas vann jag denna bok i en av deckarhusets tävlingar men det är inte förrän nu jag har fått tummen ur att läsa Vem dödade ayatolla Kanuni av Naïri Nahapétan.
Boken utspelar sig i Teheran precis innan presidentvalet 2005. En fransk journalist Narek, med persiskt/armeniskt påbrå åker till Iran för att skriva om det nalkande valet. Väl i Teheran blir han bekant med en islamistisk feminism, Leila. I sällskap med henne blir han vittne till ett mord på en ayatolla i justitiepalatset och hamnar i det ökända fängelset Evin. Narek släpps men blir ifråntagen sina pass och tillsagd att hålla sig lugn under sin resterande tid i Iran.

Resten av boken handlar om det ouppklarade mordet på ayatolla Kanuni och Nareks sökande efter sanningen om vad som hände hans mamma i samband med revolutionen.

Boken är relativt lättläst även om det tar ett tag att komma in i det för mig annorlunda namnen och uttrycken. Som tur var finns det en ordlista med persiska uttryck bifogad. Intrigen är väl inte den mest spännande och ibland hoppar författaren mellan olika händelser utan att jag som läsare hänger med. Den ger även en bra bild av Iran både nu och då, ett samhälle som jag blev intresserad att veta ännu mer om.

Falsk marknadsföring!

Ja, det får man verkligen kalla "The American" med George Clooney i huvudrollen. Filmen lanseras som thriller och då förväntar jag mig en thiller och inte något segt drama. Men det är vad du får om du ser filmen.
Handlingen tar sin början i det kalla Sverige där vi får träffa Jack som direkt visar sin brutala sida. Som tittare förstår du att han har ett mörkt förflutet och blir intresserad. So far so good...
Jack tar sig till Italien där han ska göra ett sista jobb, sätta i hop ett vapen åt en köpare. Här träffar han även en präst och en prostituerad som han får närmare kontakt med. Här borde filmen stegra sig för att nå en slags vändpunkt men nej, det händer knappt någonting.
Något som är bra med filmen är fotot och den underbara miljö som handlingen utspelar sig i. Är du extremt uttråkad så kanske den här filmen kan vara något för dig, annars finns det som sagt andra att välja på!

Mordet i Eiffeltornet

De flesta som känner mig vet att jag fullkomligt älskar deckare à la Christie där mord begås utan massvis av blod. Mordet i Eiffeltornet skriven av Claude Izner (pseudonym) utges för att vara en deckare i samma anda och i viss mån så stämmer det.
Boken utspelar sig 1889 under världsutställningen i Paris och den stor attraktionen är givetvis Eiffeltornet. Victor Legris är en bokhandlare som befinner sig i tornet just som en kvinna faller ner död på en bänk. Det ryktas om ett mystiskt bistick. När sedan en man faller offer för ett snarlikt bi börjar Legris misstänka att det är något annat som ligger bakom än ett bi. Hans misstankar faller på människorna omkring honom som alla var i Eiffeltornet då det första mordet begicks.

Själva intrigen i sig är inte speciellt spännande, även om man undrar vad det är som har hänt. Nej, det bästa med boken är klart miljön och stämningen av sent 1800-tal i Paris den förmedlar. När boken var färdigläst var jag ganska mätt på Legris men Paris måste jag bara ta mig till.

Olof Palmes biografi - kommer att ta ett tag...

... för tjock är den!
Började förra veckan på "Underbara dagar framför oss" av Henrik Berggren som handlar om Palmes liv och gärningar. Den tar avstamp redan i mitten av 1800-talet och än har jag inte kommit fram till Palmes födelse. Det är i och för sig intressant men det är Palme jag vill läsa om inte hans farfar och farfars far. Nåja, jag inser att jag då och då får varva denna med lättare deckarinslag!

Miss Marple i novellform

Om jag får välja en genre som jag hellre läser så är det deckare. Helst ska det vara gamla hederliga pusseldeckare. Jag har som en egen liten utmaning detta år att läsa alla Agatha Christies böcker om Misss Marple i ordning. Nu misslyckades jag redan med en gång eftersom jag fick tag i den andra boken "The thirteen problems" före "The murder at the vicarage", men det får gå bra ändå.

I "The thirteen problems" är det dags för tisdagsklubben att träffas och försöka bräcka varandra med små (och lite större) problem. Givetvis är det ingen som slår Jane Marple och hennes observationsförmåga. Boken är uppdelad i 13 noveller som alla innehåller en gåta. Vissa är bättre än andra men det är en fröjd att läsa riktigt bra deckargåtor på bara några sidor. Jag ångrar mig inte att jag bestämde mig för att läsa alla. Nu måste jag bara få tag i "The murder at the vicarage"!

Franska revolutionen a la Elisabet Nemert

De som känner mig vet att jag är en historienörd och fullkomligt älskar välskrivna historiska romaner (Follett i topp!). Gav mig därför i kast med "Rovfåglarnas tid" av Elisabet Nemert för att bege mig till den franska revolutionen. Vad som är viktigt i en historisk roman är att författaren får till den historiska känslan, att jag som författare verkligen känner att jag är på det ställe och århundrade som skrivs. Detta tycker jag att Nemert lyckas ganska bra med, särskilt när Paris beskrivs och när händelserna utspelar sig där.

Boken handlar om den engelska prästdottern Angelika Blake som får följa med som sällskapsdam åt sin väninna, grevedottern Diana, som ska gifta sig i Frankrike. Det är i början av Skräckväldets tid och Robespierre som håller i makten. Väl på godset i Frankrike blir livet inte som det har tänkt sig för Angelika och Diana. Diana åker med sin man till Paris och efter ett tag ger sig Angelika av till Paris för att leta efter henne.

Som sagt innan så får författaren fram den historiska känslan och även om berättelsen inte i sig är speciellt unik så gav den mig en resa till 1700-talets Frankrike, och det är ju inte fel.

Parsons "The family way"

Jag har läst någon bok av Tony Parsons förut och tyckt att han har varit ganska träffsäker. I denna bok är jag mer tveksam, för vad är det egentligen som Tony Parsons vill säga till oss om meningen med livet?

Boken handlar om tre systrar (Cat, Jessica och Megan) som alla bor i London och är i trettioårsåldern. De övergavs av sin mamma, Olivia, i tidig ålder och framförallt Cat fick ta över stor del av hushållsansvaret. När Olivia  lämnar barnen  uttalar hon meningen som kommer att etsa sig fast i storasysterns Cats minne för evigt:
"Your parents ruin the first half of your life and your children ruin the second half."

Detta leder till att Cat satsar på karriären och lever livet, för aldrig att hon vill förstöra sitt liv! Jessica, mellansystern vill inget hellre än ha barn och försöker på alla konsters vis att bli med barn. Megan, är ytterligare en karriärist som tror sig ha sin karriär utstakad, tills hon blir med barn.

Som ni förstår så handlar boken om att vilja och inte vilja ha barn och hur en familj egentligen ska/kan se ut. Dessa frågor är i sig inte fel att diskutera och ha som tema men jag tycker att Parsons hittar en lite väl enkel lösning.

Boken är lättläst och språket flyter på bra, passade alldeles utmärkt som flygplanslitteratur.

Ibland är det avslappnande att läsa chick lit!

Har den här helgen följt diverse skidåkning framför tv:n och känner mig helt utpumpad efter att ha åkt både 10 km, 15 km och sprint. Samtidigt har jag läst en trevlig liten bok om kärlek "Den man älskar" av Emily Griffin, som handlar om gammal och ny kärlek. Boken utspelar sig i New York och Atlanta där Ellen har svårt för vem hon egentligen ska välja, sin man sydstataren Andy eller sitt ex, den excentriske Leo.
Det är kanske inte direkt spännande och mycket är förutsägbart, men att läsa om trevliga kärlekshistorier kan i bland vara direkt avkopplande. Boken kommer väl inte gå till historien som den bästa jag har läst, men när jag var färdig satt jag med ett leende på läpparna. I bland betyder det också något.

Drömmen förde dig vilse av Anna Jansson

Ett nytt fall för Maria Wern och ett nytt fall på Gotland. Ja, så kan man kanske sammanfatta denna deckaren. Efter förra boken om Maria Wern "Först när givaren är död" kände jag att det räckte med deckare om Maria Wern. Jag tyckte om de första i serien , men som så ofta så tröttnar jag på karaktärerna och även en del på mysterierna.
"Drömmen förde dig vilse" gjorde mig ändå positivt överraskad. Det finns ett driv i själva mysteriet som jag har saknat. Visst är det ganska uppenbart vem det är som är boven, men för en gång skull tycker jag inte att det är långsökt. Vad handlar då boken om?Jo, boken börjar med att en trettonårig pojke misshandlas till döds och även Maria Wern blir svårt misshandlad när hon försöker ingripa. Kort därefter hittas en sjuksköterska mördad på ett brutalt sätt. Vad är det som händer? I den här boken får även Marias kollega Erica, stor plats vilket är en tillgång för utvecklingen av seriens karaktärer.
Sammanfattningsvis, en helt okej deckare med gotlandstouch!

Musikalen "We will rock you", väl värd att se!

Nyss hemkommen från London där jag varit på BETT mässan med jobbet. Förutom att hitta ny inspiration om hur man använder datorn i undervisningen fick vi även tillfälle att gå både på bio och på musikal.

Musikalen vi såg var "We will rock you", en berättelse i samma stuk som Mamma Mia, dvs Queens låtar ligger till grund för en berättelse där deras låtar för den framåt. Själva storyn är väl egentligen inte så speciell men Queens låtar är så väl framförda att det inte gör något. I slutet av musikalen är det allsång till "Bohemian Rhapsody" och det är mäktigt!

Giganternas fall av Ken Follett

En av de bästa historiska romanerna jag har läst är Ken Folletts "Makten och svärdet". Den har allt och jag trodde nog inte att jag skulle få en sådan läsupplevelse igen, men jag hade fel. Folletts nya bok "Giganternas fall", en tegelsten på 800 sidor, är precis lika bra!

Denna gång så utspelar sig allt i skuggan av första världskriget och vi får följa människor på olika håll runt om i världen. Familjer från England, Amerika, Ryssland och Tyskland presenteras och det finns ett myller av människor (det blir dock aldrig förvirrande). Samtidigt som dessa fiktiva familjers öde berättas hittar vi även verkliga personer såsom; Churchill, Georg V, Hinderburg och Hitler.

Länder som diskuterar om huruvida det ska bli krig eller inte, högt uppsatta personer som har makt men även den kolbrytaren i Wales och Suffragetten i London presenteras. Det är just detta som gör boken så bra att det är hela samhället som skildras och inte "bara" makten eller de fattiga.

Detta är första boken i en trilogi och jag ser med spänning fram emot de andra två!