I centrum för handlingen står psykologen Siri Bergman som hjälper sina patienter men själv bär på en stor sorg efter att hennes make dött i en dykolycka. Allt tar sin början när en patient till Siri hittas mördad på hennes tomt och allt pekar på att det är Siri som mördaren vill åt. Sedan börjar den vanliga deckarintrigen där Siri ska försöka komma på vem som kan vilja henne något ont. Som det brukar vara alltså! Mitt i allt detta finns den kursiva mördaren (som tom jag är lite trött på).
Det är en lättläst deckare som följer deckargenrens alla punkter. Personligen tyckte jag att de tre första sidorna förstörde boken, de är där för att ge läsaren en hint, men den blir alldeles för tydlig!Dock är det en trevlig deckare som i alla fall gav mig en liten flykt från verkligheten
Jag har lurat ett tag på om jag ska läsa den här boken. Det skrivs ju ganska mycket om de här böckerna o bokbloggsvärlden. Men nu, nu är jag inte alls sugen. Så jag tackar för varningen!
SvaraRaderaJag hatar verkligen när de avslöjar alldeles för mycket i deckare. Varför gör de så? Det blir aldrig bra! Och de där kursiva delarna som också används flitigt i deckarvärlden. Usch! Ta bort dom! Dom är tråkiga och inte alltför sällan avslöjar även de för mycket. Plus att de inte fyller någon funktion.