Skottland = mycket läsning om dess historia

Nyss hemkommen från Skottland funderar jag på när jag blev så förtjust i Brittisk historia? Det är något magiskt över dess historia särskilt mellan åren 1200-1700. I åratal har jag läst böcker (både skönlitterära och fakta) som handlar eller utspelar sig på de Brittiska öarna. Denna gång har jag befunnit mig i Wallace-land och därför givetvis blivit indoktrinerad om hans storhet. Att ha sett platsen där slaget om Stirling stod (se ovan), att ha varit där han drog sitt svärd första gången och där han friade till sin fru, ja allt detta gör att man vill ha reda på mer. Var det egentligen så här eller inte. Vad som är konstaterat är att filmen Braveheart nog kanske inte baseras så mycket på historisk fakta!

Onödig läsning!

Eftersom jag är på semester hade jag tänkt att läsa något lätt och roligt. Valde därför Marian Keyes "En förtjusande man" i hopp om att den skulle vara lite småkul. Det var den inte. Den börjar lovande, men när det efter 300 sidor fortfarande bara maler och maler på om i princip ingenting, då ger till och med jag faktiskt också upp. Varför göra en bok på 700 sidor som säkert hade blivit helt okej på 250? Prestationsångest?
Nåja raskt över till något annat och eftersom jag befinner mig i Skottland så plöjer jag "Horrible histories". Helt underbart skrivna böcker där historia blandas med humor. Först ut är William Wallace och nästa blir om Robert the Bruce!

Favorit i repris

I bland har man ingen större läslust och vet inte riktigt vad man är sugen på. Då brukar jag alltid ta fram en gammal goding och läsa om den. I går blev det PD James bok "Onaturligt död" som togs fram, och jag blev inte besviken. Åh, vad jag älskar deckare som lägger ut små ledtrådar och inte direkt visar vem den skyldige är. Även om den har ett tiotal år på sig så känns språket ledigt och inte så gammaldags.
Början är fenomenal
"Ett lik utan händer låg på botten av en segeljolle, som låg och drev precis inom synhåll från Suffolks kust. Det var en medelålders manskropp, ett prydligt litet lik, vars svepning - en mörk kritstrecksrandig kostym - satt lika elegant på den spensliga kroppen i döden som den gjort i livet."
Dalgliesh är på semester i byn Monksmere hos sin faster Jane och är bara åhörare i detta fall, trots detta kan han inte låta bli att leta ledtrådar. Vem av dem i den lilla byn är skyldig?
En perfekt deckare för dagar över 30 grader!

Förberedelse för resa till Skottland...

Att resa är något av de roligaste som finns, träffa nya människor och se nya platser. I år är det Skottland som står på tur för andra gången. Det är dock inte bara resan i sig som är rolig utan själva planerandet inför. Så därför läses mycket skotskt, om Skottland eller att boken utspelar sig i Skottland. Blå gryning blev starten för att få den rätta känslan för naturen, en resehandbok för Skottland den senare samt den fantastiska websidan, www.visitscotland.se . Försöker även fokusera på den skotska historien och då från och med William Wallace och framåt. Funderar på lite Rankin och varför inte Burns?

När nu även internetincheckningen är avklarad känns det som om vi snart är där!

Blå gryning av Ann Cleeves

Så var den då utläst sista delen i kvartetten om Shetlandsöarna och polisen Perez  och konstnären Fran. Denna gång utspelas historien på Perez hemö, den karga Fair Isle. Där finns en fågelstation som lockar diverse ornitologer. Perez och Fran är på besök för att fira sin förlovning när föreståndarinnan på fågelstationen blir mördad. Perez måste såtillvida arbeta istället för att umgås med sina föräldrar och fästmö.
Denna bok är liksom de förra böckerna välskriven och historien är någorlunda trovärdig (det finns så himla många deckare som inte har en bra historia!). Att det dessutom får en att vilja åka till Shetlandsöarna är bara det ett plus. Det är lite ledsamt att det "bara" blir fyra böcker, samtidigt som det ibland är bäst att sluta när personerna är som intressantast.

Bra film, bättre än boken?

Eftersom det är några dagar utan fotboll passar jag på att se några filmer. Först ut blev Shutter Island med Leonardo di Caprio i huvudrollen. Filmen bygger på den nagelbitande boken Patient 67 av Dennis Lehane och håller sig hyfsat till det innehållet. Då boken verkligen ger läsaren ett aha slut var jag rädd att jag inte skulle tycka filmen var så bra (eftersom jag redan visste alla knorrar), jag hade dock fel och filmen var lika spännande som boken.

Sheriffen Teddy Edwards kommer till Shutter Island tillsammans med sin partner Chuck för att utreda ett försvinnande på Rachel Solanos, som har dödat sina tre barn. På Shutter Island (som är en isolerad ö) finns ett mentalsjukhus och alla som vistas på ön är antingen intagna eller så arbetar de där. Dock är inte allt som det ska på ön och Teddy och Chuck arbetar hårt för att få reda på sanningen.

Brilliant skådespeleri och bra story (förutom det där med barnen då) gör denna filmen en av de bättre jag har sett på länge. Det enda som skiljer filmen från boken är filmens sista replik, vilket faktiskt leder till två helt olika slut. (Där jag faktiskt föredrar filmens!)

I denna fotbollstorka hann jag se ännu en film igår "Blown apart" med Michelle Williams i huvudrollen (som för övrigt också är med i Shutter Island). Hon spelar en ung mor som är otrogen just när hennes son och man omkommer i ett terrordåd. Filmen handlar sedan om hennes sorg och hur hon bearbetar sin skam. Mycket bra film (även om barn omkommer här också).

I dag blir det fotboll, Uruguay - Holland. Jag sätter min röst på Holland!

Fixar inte mord...

Ja, det kan ju låta konstigt från en deckarfantast som jag. Jag fullkomligt älskar deckare, men har de senaste åren börjat att få problem. Jag kan inte läsa deckare där barn i min egen ålder dör. Det bara går inte. Varför ska man skriva om något sådant hemskt i fiktiv form?! Därför kom jag ungefär sex sidor in i Vårlik av Kallentoft sedan sprängdes två sexåriga flickor. Jag försökte ytterligare 30 sidor men fick lägga den åt sidan. Började fundera på om det är själva deckargenren som jag börjar bli trött på. Hittade så Mrs Marple på TV4 play och kan efter den titten konstatera att så inte är fallet.
Har i stället börjat på Ann Cleevs sista del i hennes kvartett om Shetlandsöarna och än så länge har bra vuxna dött.
So far so good!

När det knappt gå att ta sig igenom en bok...

Det värsta som finns är när man tror sig ha hittat en pärla bland alla böcker. Så var fallet med "Slutet på mr Y". Jag trodde att det skulle vara en fantastisk bok, en blandning av spänning, litteratur och filosofi. Ack så fel jag hade. Den börjar lovande men efter 200 sidor måste jag ta en paus. All kvantfysik och homeopatiska medel får mig att storkna. Jag SKA läsa ut den innan sommaren är slut, men det får nog bli lite andra böcker emellan. För att "lätta" upp det hela tänkte jag läsa "Vårlik" av Kallentoft.

Visfestival - börjar jag bli gammal?

Jag bor i en alldeles underbar stad på sommaren där evenemangen avlöses av varandra. Varje år i slutet av juni hålls en vecka visfestival och det har blivit tradition att jag och min mamma går en dag. Egentligen är jag väl inget större fan av visor och vissa av artisterna har jag redan på förhand dömt ut.
Dock är det något annat att höra musiken live, att få höra små anekdoter till varje låt samt smuttandes på ett glas vitt vin i sommarsol. Förra året upptäckte jag Pernilla Andersson som genast blev en favorit även utan ett vinglas. I år fanns det kanske inte någon som jag kommer fortsätta att lyssna på, däremot blev jag enormt nyfiken på Toni Holgerssons liv samt att jag måste erkänna att Uno Svenningsson verkligen får med sig publiken på noterna.
Ja, jag kanske börjar bli gammal :)