Express yourself!

Jag har sedan mitten av åttiotalet varit helt såld på Madonna och hennes musik. Har väl inte alltid tyckt att hennes låtar varit dem bästa eller att hon har sjungit kanonbra, men det har ändå varit något speciellt med henne. Fick därför för mig att läsa hennes brors biografi över henne. Denna skandalomsusade bok, som ju sägs ha gjort förhållandet dem emellan ännu sämre, borde väl innehålla något smaskigt... eller?
Nej, inte om man inte tycker det är kul att läsa om vilka kändisar som festar med vem och hur pengar antagligen gör en till en egocentrisk människa. Boken ställer väl inte Madonna i den bästa dager och man undrar lite över syftet med boken. Om han nu har velat frigöra sig från sin syster är väl inte det bästa att skriva en bok om henne.
Boken är ganska tråkigt skriven och det är nog bara inbitna Madonna fans som läser den, (eller ens får för sig att läsa den!)
"I have a tale to tell..." (ur Live to tell) Det hade nog inte Cristoffer Ciccone...

Att gilla en bok eller inte - det är frågan...

Ibland kan jag bli frustrerad när jag är färdig med en bok och inte vet om jag tyckte om den eller inte. Den sista kursboken för den här terminen är "Älskaren" av Marguerite Duras. En bok om hur en flicka möter en äldre man och blir hans älskarinna. Boken utspelar sig i Indokina som då var koloni till Frankrike. Boken handlar givetvis inte bara om det nämnda mötet utan också hennes uppbrott från kolonin och kanske framförallt hennes mor.

Duras använder sig av en komplicerad berättarteknik och med många tidshopp vilket ibland gör det svårt att hänga med. Boken är kort men det känns som om varje ord är valt med omsorg.

Gillade jag då boken? Jag vet faktiskt inte, men jag går och funderar på den. Vad menade egentligen författaren med detta eller detta? Är boken tråkig? Sorglig? Fin? Ja, att gilla den eller inte - det är frågan...

Mentalt sommarlov!

Har nu bara två romaner kvar på kursen och det är bra eftersom engagemanget för närvarande är lite väl svalt. De två senaste böckerna "Tåbb med manifestet" av Lars Ahlin och "Mor gifter sig" av Moa Martinsson var väl inga direkta höjdare (i alla fall inte Tåbb). Sedan är det ju det där med dikter... Så fort jag får se en dikt slår jag bakut och säger till mig själv; Det där är bara för poeter och andra förståsigpåare, inte för en sådan som mig. Visst kan väl jag tycka att dikter är fina, men jag förstår verkligen inte vitsen att säga saker så man inte förstår det. Varför krångla till det? Nu ska jag i alla fall ta mig an lite Ekelöf och Södergran och försöka se vad de har tänkt ut om vi vänder och vrider på alla ord och meningar. Sara + dikter = inte sant!