Divergent - en ny Hungerspelen?

Divergent är den första delen i en triologi skriven av Veronica Roth som utspelar sig i Chigago i en dystopisk framtid. Folket är indelade i olika falanger: de osjälviska, de lärda, de tappra, de fridfulla och de ärliga. Under invånarnas sextonde år sker en valceremoni där alla måste välja falang för att för alltid tillhöra den. Huvudpersonen, Beatrice, vet inte om hon ska välja de osjälviska eller de tappra eftersom lämplighetstestet har signalerat båda. Lämnar hon de osjälviska lämnar hon också hela sin familj.

Redan här ser vi slående likheter med Hungerspelen; det utspelar sig i en mörk framtid, invånarna är uppdelade i olika områden och huvudpersonen är en tjej som har skinn på näsan. Då kanske man kan tycka att Divergent inte är värd att läsa, men det är den visst. Boken har ett snabbt tempo och det som jag tycker är intressant är den underliggande maktstrukturen och hur de har valt att styra sitt samhälle som de har gjort. Här hade jag velat veta mer; Varför ser det ut som det gör? Vad finns på andra sidan muren? Men det kanske de andra böckerna i triologin fokuserar på. Är man dock trött på dystopiska samhällen med ungdomar i centrum ska man nog läsa något annat. Det finns heller inte speciellt mycket miljöbeskrivningar utan det är mest dialog (både inre och yttre). Givetvis dyker den snart upp som film med bla Kate Winslet och Aaron Eckhart och det ska bli intressant om den blir lika hypad som Hungerspelen blev.

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Förlag: Modernista
Sidor: 362
Att köpa: Adlibris och Bokus

Jellicoe Road av Melina Marchetta

Hade hört ganska mycket positivt om den här boken när jag snubblade över den i hyllan för återlämnade böcker. Satte mig i min läsfåtölj och började läsa. Efter 50 sidor fattade jag i princip ingenting: Vem var vem? Vilka var kadetterna? Vilka var jellisarna? Utspelade sig allt i en fiktiv värld eller inte? Ja, det var nästan så jag la ner boken och slutade läsa, men skam den som ger sig. Tycker många att den är så bra så måste den ju bli bättre tänkte jag och det blev den.

Boken handlar om sjuttonåriga Taylor Markham som bor på Jellicoe internatskola. Hon blev lämnad av sin mamma på ortens 7-elevenbutik när hon var sju år och skolans allt i allio, Hannah, tar hand om henne. Runt omkring finns även ortens barn och en militärskola som årligen har sitt läger utanför orten. Bland dessa tre pågår ett territorriellt krig som har pågått i över 20 år och har sin grund i en historia som ingen riktigt har koll på.

Det är även berättelsen om Taylors sökande efter hennes mamma och pappa och vem hon egentligen är. Ju mer hon letar desto mer säker är hon att det finns något samband mellan henne och den tragiska bilolycka som inträffade på Jellicoe Road för 20 år sedan.

Som sagt så tar sig berättelsen och efter halva boken är läst kan jag inte släppa den. Jag vill bara veta hur det slutar och vem som är vem. Jag skrattar och gråter. Det är en berättelse om sorg och om att våga lita på kärleken. Det enda som ligger boken i fatet är att det är 50 tråkiga sidor innan allt tar fart, det hade väl kunnat göras annorlunda?  

Titel: Jellicoe Road

Författare: Melina Marchetta

Sidor: 351

Förlag: X Publishing AB

Att köpa: Adlibris och Bokus

Boken om Joe av Jonathan Tropper

I början var jag skeptisk men i slutet rann tårarna så sammanfattningsvis var det en rätt så trevlig och bra bok. Boken handlar om 34-årige Joe Goffman som återvänder till sin hemstad när hans pappa får en stroke. Joe har inte varit hemma på sjutton år och inte blir återseendet bättre av att han har skrivit en bestseller om hans sista år på high school. I Joes bestseller porträtteras alla i hans dåvarande närhet och många är arga på hur de har beskrivits. Det blir med andra ord många möten som får Joe att fundera över hur hans liv var och är.

Vi har alla läst det förut: En man återvänder till sin barndomsstad och sakta men säkert hittar sig själv. Så grundstoryn är inte unikt men det som gör boken läsvärd är Troppers pricksäkra dialoger och att i all tragik se det komiska men även det vackra. Jag gillade denna bättre än "Sju jävligt långa dagar", båda har pricksäker dialog och komik, men i denna fanns det en sorgsenhet som jag inte fann i den andra.

Såg att Jonathan Tropper har skrivit fler böcker så det blir väl en tur till biblioteket i morgon för att se om de har fler. Perfekt påskläsning!

Titel: Boken om Joe

Författare: Jonathan Tropper

Förlag: gilla böcker

Sidor: 366

Att köpa: Adlibris och Bokus