Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

Jag hade inte läst något av Vibeke Olsson innan jag läste "Sågverksungen" i höstas. Efter den blev jag sugen på att läsa mer av henne och bibliotekarien på mitt lilla bibliotek rekommenderade "Molnfri Bombnatt".
Boken handlar om Hedwig och hennes liv med fokus på åren under andra världskriget. Hedwig var under kriget nazist och det är intressant att se hur hon värjer sig mot information som judeförföljelse och förintelse.
Det bästa med boken är ändå det berättartekniska. På en sida kan historien utspela sig under kriget i Mainz, efter kriget i Sverige och Tyskland och i början av nittiotalet i Stockholm. Det kan tyckas rörigt men allt flyter på väldigt bra och det är en fröjd att läsa.

Böcker om andra världskriget finns det många av, både bra och dåliga, detta är dock en av de bättre.

Ingen återvändo av Foley

Mitt i all betygsstress blir det inte så mycket läst. Har hamnat i en lässvacka som ju är lätt att göra då och då. Ett bra sätt att komma ur en sådan svacka tycker jag är att läsa ungdomsböcker, ofta lättlästa och ibland även intressanta. En sådan bok är "Ingen återvändo" av Douglas Foley, en slags nyare variant av "Flugornas herre".

Boken utspelar sig i Hong Kong i mitten på 60-talet och ungdomar till medlemmar ur brittiska flygvapnet. Ett gäng bestående av två tjejer och några killar ger sig ut på en kanothajk utan vuxna. I början så är allt roligt och spännande för att sedan urarta. Vad som sedan händer är bokens kärna. Läsaren vet att det är något hemskt som har hänt men inte vad, utan allt återberättas av huvudpersonen Nick. Just berättarperspektivet är det som gör den här boken bra. Foley skriver inte rakt ut vad han menar utan läsaren behöver tänka till för att förstå vad som har hänt.

Jag kommer att läsa denna bok tillsammans med mina nior efter jul då det är en intressant bok med många diskussionsämnen såsom grupptryck och skuld.

Ministermordet- en ganska tråkig sak

Ja, som jag skrev i förra inlägget är det inte alltid bra att läsa böckerna i en serie efter varandra utan paus. Man blir trött på personerna, på stilen och i det här fallet så tilltalade inte handlingen mig heller. Boken börjar med att integrationsministern blir mördad på sin joggingrunda. Sedan så förflyttas vi en och en halv månad tillbaka för att få veta vad det är som har utlöst detta mord.

Jag brukar tycka att detta grepp på mysterier är intressant, men inte denna. Inte ens journalisten Karin Sommer är intressant. Så detta blir mest ett sömnpiller...