Betygsstress även hos lärare.

På torsdag ska betygen vara satta. Då ska för niornas del fyra år av So och spanskakunskaper summeras. I fyra år har dessa elever en fyra gånger i veckan kommit till min lektion och förhoppningsvis har de lärt sig något. Ibland blir man glad när man ser elever som verkligen har utvecklats, som har viljan att lära sig. Desto mindre glad blir man över de elever som inte bryr sig, eller i alla fall agerar som om de inte bryr sig. Vad har jag gett dem under dessa fyra år? Gjorde jag allt jag kunde? Kunde jag ha hjälpt den ena eller andra eleven mer? Kommer jag att kunna godkänna? Ja, betygsstressen finns även hos hos lärare även om jag brukar vara hyfsat nöjd då betygen är satta.
På torsdag kommer jag att fira att betygen är satta med att gå på popquiz med trevliga kollegor. Det finns bara vinst i sikte!
Sedan är det dags för ett välbehövligt lov!

Konferens = mat?

Är precis hemkommen från en konferens med ett trettiotal lärare intresserade av datorn i undervisningen. Ibland så lever inte kurser upp till det förväntade men det gjorde verkligen denna. Tips och trix om vad man kan göra med eleverna, hur man hjälper elever och kollegor att komma igång med datorn, tankesätt och annat matnyttigt. Att samtidigt umgås med andra pedagoger och prata om allt möjligt var hur kul som helst.

Den enda nackdel (nåja nackdel och nackdel) är att man äter hela tiden. Frukost, fika, lunch, fika, frukt och middag etc Det är helt sanslöst. Jag tycker jag dricker mycket kaffe vanligtvis men dessa två dagarna har jag bälgat i mig. I morgon måste jag nog boka in något träningspass.