Bäckström - GW:s antihjälte!

Har precis läst ut "Den som dödar draken" av GW Persson och som vanligt tycker jag att hans böcker är helt fenomenala. Egentligen är det väl en helt vanlig polisbok med ett hederligt brott som ska lösas, men humorn i boken gör att den särskiljer sig från de andra polisböckerna. Jag sitter och skrattar högt när Evert Bäckström (anti-hjälten i boken) pratar och framförallt tänker om sina kollegor. Det är rått och ärligt.

Boken handlar alltså om polisen Evert Bäckström som är illa omtyckt bland hela Stockholms poliskår. Han är en halvfet och halvkorrupt polis som ofta har mer tur än han är värd. I den här boken hamnar han mitt i en mordutredning där en gammal halvalkis - som verkar har fler lik i garderoben än vanliga män- blivit mördad.

Dialogen är rapp och det är språket som är behållningen i boken. På ett ställe refererar Persson till sig själv som "den där trötta professorn från rikspolisstyrelsen som står i Efterlyst och tjatar varje torsdag". Antingen ogillar man eller gillar GW. Jag gör det senare!

Bokbloggsjerka

Det var ett tag sedan jag var med och svarade på Annikas jerka men i dag är jag med. Hennes frågor är idag:


Läser du bara en bok i taget eller har du flera på gång samtidigt? Vilka böcker läser du just nu?
Jag läser oftast bara en bok i taget. I bland kan det vara fler men då måste det vara helt olika genrer exempelvis en deckare och en biografi.
Just nu läser jag "Den som dödar draken" av Leif GW Persson. GW har en slags satirisk humor när han skriver som gör att jag sitter och skrattar för mig själv när jag läser.


Denna vecka bjuder jag även på en bonusfråga: Hur kom du på ditt bloggnamn?
Jag ville ha något som visade vad jag använde min blogg till. För mig är böcker mitt lilla hål i vardagen, när jag inte vill tänka på jobb så läser jag. Därav namnet.

Min lilla deckarutmaning - The murder at the vicarage

Tittar man runt bland alla bokbloggar så har de allra flesta någon slags utmaning när det gäller att läsa böcker. Det ville jag också ha och kom på att jag alltid hade velat läsa alla Miss Marple böckerna av Agatha Christie. Det fick bli min utmaning, att läsa alla Miss Marple böcker i rätt ordning.

The murder at the vicarage är Agatha Christies första bok om den trevliga och nyfikna lilla Miss Marple. Efter att ha sett en del filmer så har jag fått intrycket att Miss Marple alltid upplevs av andra som trevlig och gemytlig, men så är inte fallet i denna bok.

Det sker ett mord i prästgården (Miss Marple bor granne) och det är kyrkoherden som hittar personen. Vem är det som har mördat överste Protheroe? Givetvis hade många motiv och resten är en hederlig pusseldeckare i bästa klass.

Berättaren är kyrkoherden vilket gjorde mig förvirrad till en början eftersom jag tog för givet att det skulle vara Miss Marple. Miss Marple är dock bara den nyfikna grannen som inte alltid är så uppskattad, men givetvis har hon med upplösningen av mordet att göra. Deckarutmaningen påbörjad!

Någon sorts frid

När det står psykologisk spänningsroman på framsidan brukar jag bli ganska skeptisk därför är det kul när jag har fel. Boken i fråga är min vinst från deckarhuset "Någon sorts frid" av Camilla Grebe och Åsa träff.
I centrum för handlingen står psykologen Siri Bergman som hjälper sina patienter men själv bär på en stor sorg efter att hennes make dött i en dykolycka. Allt tar sin början när en patient till Siri hittas mördad på hennes tomt och allt pekar på att det är Siri som mördaren vill åt. Sedan börjar den vanliga deckarintrigen där Siri ska försöka komma på vem som kan vilja henne något ont. Som det brukar vara alltså! Mitt i allt detta finns den kursiva mördaren (som tom jag är lite trött på).
Det är en lättläst deckare som följer deckargenrens alla punkter. Personligen tyckte jag att de tre första sidorna förstörde boken, de är där för att ge läsaren en hint, men den blir alldeles för tydlig!Dock är det en trevlig deckare som i alla fall gav mig en liten flykt från verkligheten

Min vinst!

För några veckor sedan anordnade Deckarhuset en mordgåta där en artist hade blivit mördad. Riktigt roligt tyckte jag och skickade in en motivering till vem som var mördaren. Nu vann jag dock inte men fick ett tröstpris för att jag nästan hade varit lika snabb som den som vann. Tröstpriset var en bok och den kom idag: "Någon sorts frid" av Camilla Grebe och Åsa Träff. Att ge mig pocketböcker kan vara vanskligt (särskilt i deckargenren eftersom jag slukar dem) men denna hade jag inte läst, vi får hoppas den är bra. Tack deckarhuset!

Vem dödade ayatolla Kanuni?

I höstas vann jag denna bok i en av deckarhusets tävlingar men det är inte förrän nu jag har fått tummen ur att läsa Vem dödade ayatolla Kanuni av Naïri Nahapétan.
Boken utspelar sig i Teheran precis innan presidentvalet 2005. En fransk journalist Narek, med persiskt/armeniskt påbrå åker till Iran för att skriva om det nalkande valet. Väl i Teheran blir han bekant med en islamistisk feminism, Leila. I sällskap med henne blir han vittne till ett mord på en ayatolla i justitiepalatset och hamnar i det ökända fängelset Evin. Narek släpps men blir ifråntagen sina pass och tillsagd att hålla sig lugn under sin resterande tid i Iran.

Resten av boken handlar om det ouppklarade mordet på ayatolla Kanuni och Nareks sökande efter sanningen om vad som hände hans mamma i samband med revolutionen.

Boken är relativt lättläst även om det tar ett tag att komma in i det för mig annorlunda namnen och uttrycken. Som tur var finns det en ordlista med persiska uttryck bifogad. Intrigen är väl inte den mest spännande och ibland hoppar författaren mellan olika händelser utan att jag som läsare hänger med. Den ger även en bra bild av Iran både nu och då, ett samhälle som jag blev intresserad att veta ännu mer om.

Falsk marknadsföring!

Ja, det får man verkligen kalla "The American" med George Clooney i huvudrollen. Filmen lanseras som thriller och då förväntar jag mig en thiller och inte något segt drama. Men det är vad du får om du ser filmen.
Handlingen tar sin början i det kalla Sverige där vi får träffa Jack som direkt visar sin brutala sida. Som tittare förstår du att han har ett mörkt förflutet och blir intresserad. So far so good...
Jack tar sig till Italien där han ska göra ett sista jobb, sätta i hop ett vapen åt en köpare. Här träffar han även en präst och en prostituerad som han får närmare kontakt med. Här borde filmen stegra sig för att nå en slags vändpunkt men nej, det händer knappt någonting.
Något som är bra med filmen är fotot och den underbara miljö som handlingen utspelar sig i. Är du extremt uttråkad så kanske den här filmen kan vara något för dig, annars finns det som sagt andra att välja på!

Mordet i Eiffeltornet

De flesta som känner mig vet att jag fullkomligt älskar deckare à la Christie där mord begås utan massvis av blod. Mordet i Eiffeltornet skriven av Claude Izner (pseudonym) utges för att vara en deckare i samma anda och i viss mån så stämmer det.
Boken utspelar sig 1889 under världsutställningen i Paris och den stor attraktionen är givetvis Eiffeltornet. Victor Legris är en bokhandlare som befinner sig i tornet just som en kvinna faller ner död på en bänk. Det ryktas om ett mystiskt bistick. När sedan en man faller offer för ett snarlikt bi börjar Legris misstänka att det är något annat som ligger bakom än ett bi. Hans misstankar faller på människorna omkring honom som alla var i Eiffeltornet då det första mordet begicks.

Själva intrigen i sig är inte speciellt spännande, även om man undrar vad det är som har hänt. Nej, det bästa med boken är klart miljön och stämningen av sent 1800-tal i Paris den förmedlar. När boken var färdigläst var jag ganska mätt på Legris men Paris måste jag bara ta mig till.