söndag 22 mars 2009

Deckar och skräckvecka!


Eftersom jag har tentavecka får jag passa på att läsa sådant som inte har med kursen att göra. Fick tag i tre böcker på biblioteket som jag har velat läsa ett tag. "Berättelsen om herr Roos" av Nesser, "Till dess din vrede upphör" av Åsa Larsson och "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist.

Började veckan med Larssons bok och blev väldigt besviken. Boken börjar med att man får följa två ungdomar som ska ut och dyka i en vak. Väl nere i vattnet lägger någon på en dörr över vaken och de dör där nere. Det är den döda flickan som berättar och så långt är allt bra och ganska spännande. Morden uppklaras dock ganska snabbt av Rebecka Martinsson och polisen Anna-Maria men det är själva intrigen som jag inte tycker håller. Varför mödas dem? Att det är den döda flickan som då och då berättar är ett bra grepp även om det börjar poppa upp ganska många sådana böcker nu (ex, Kallentoft). Jag har gillat Åsa Larssons böcker innan men inser att ingen av efterföljarna kommer upp i samma klass som "Solstorm".


Tog sedan tag i Nessers bok, "Berättelsen om herr Roos". Jag har slukat de två första i Barbarottiserien, "Människa utan hund" och "En helt annan historia" som har varit helt fantastiska, både språkligt och innehållsmässigt. Återigen blev jag besviken, den var inte alls så som jag förväntade mig. Nesser skriver underbart och det är en fröjd att läsa men det är verkligen en berättelse om herr Roos och inte Barbarotti. Det tar 243 sidor innan boken blir en kriminalroman och Barbarotti kommer in på scenen. Innan berättas historien om Valdemar Roos och hur han har blivit som han är. Han vinner på stryktipset och för pengarna köper han ett gammalt torp lånt från allt annat. Här träffar han Anna, en föredetta missbrukare som har rymt från ett behandlingshem. Boken är mer en berättelse om människor än en deckare.


Från deckargenren till skräck och vampyrer. Har velat läsa denna ett bra tag och nästan bara hört gott om den. Själv är jag lite kluven, vet inte riktigt vad jag tycker. Jag har alltid varit fascinerad av vampyrer och när jag var yngre hade jag "En vampyrs bekännelser" och "Dracula" på väggen. Älskar Stephanie Mayers vampyrserie med böcker som "Twilight och "Breaking dawn". Boken utspelar sig i förorten Blackeberg där den mobbade pojken Oskar blir kompis med vampyren Eli. En pojke mördas och snart förstår Oskar att det är Eli som är orsaken. Själva huvudhandlingen är det egentligen inget fel på utan det är bihandlingarna som jag inte gillar. En handlar om ett gäng halvalkoliserade män och en annan om en grannpojke som "boffar" lim. Nja, jättebra var den inte, men se filmen får jag nog i alla fall göra.


Efter denna trevliga vecka är det åter dags att ge sig i kast med diktanalys av Marwell och Baudelaire, men snart är det väl tenta vecka igen!

måndag 16 mars 2009

Varför blir böcker gamla?

Håller som bäst på med Franska och Industriella revolutionen i min åtta och funderade på att ta in något skönlitterärt för att historiemedvetandet skulle förhöjas. Satt och grubblade men kunde inte komma på några böcker när "Röda nejlikan" ploppade upp som en glödlampa. Visst, inte världens nyaste men som en historisk skildring skulle den passa utmärkt.
Hur förvånad blev jag inte när den varken fanns på skolbiblioteket eller huvudbiblioteket, de var för gamla. Sedan när blev en klassiker för gammal? Visst förstår jag att det måste rensas i bokhyllorna för ny litteratur, men detta var första gången JAG drabbades av att vilja ha en bok som var för gammal.

Väl hemma började jag rota i garderoben och hittade mitt gamla exemplar av "Röda nejlikan" utgiven av Disneys ungdomsbokklubb i mitten av 80-talet. Normalt är jag en som inte sparar saker men nu har jag helt och hållet förstått att böcker måste sparas!

Boken som jag hade tänkt använda för att visa på den industriella revolutionen i Sverige har dock inte förpassats till magasinet och sedan glömska än. Men det är nog bäst jag skaffar mig ett eget exemplar av "Mina drömmars stad" av Fogelström också, för man vet ju aldrig...

torsdag 12 mars 2009

Innan jag dör


Äntligen finns det lite tid för annat. Nu när Brott och straff är utläst så kan jag unna mig lite ungdomsböcker. Hade tänkt att alla i klassen skulle läsa samma bok och gick till vårt mediatek för att välja. Det finns inte klassuppsättningar av så speciellt många böcker, men de hade precis köpt in "Innan jag dör" av Jenny Downham. Jag föreställde mig boken som ett sentimentalt dravel men lånade den ändå. Lite förvånad blev jag då boken faktiskt är riktigt bra. Den handlar mer om att leva än om att dö.

Handlingen utspelar sig i England och huvudpersonen är sextonåriga Tessa som har leukemi och bara några månader kvar att leva. Hon har en lista med sådant som hon vill göra innan hon dör och hon försöker med hjälp av hennes vänner att uppfylla dem. Det här med listor är något som jag gillar och förstår mig på då jag själv sätter upp listor (lite mer vardagliga, dock). Språket i boken är rakt och enkelt och det är lätt att hänga med, inga onödiga utsvängningar eller bihandlingar.

Frågan var om den möjligtvis riktar sig till lite äldre ungdomar än i en sjua som jag hade tänkt mig? Fast med bra diskussionsmöjligheter fungerar den nog hos de flesta.

söndag 8 mars 2009

Brott och straff, äntligen avslutad!

Så har jag då äntligen läst ut Brott och straff, denna gigant bland alla romaner. I början var jag en aning skeptisk och tänkte att än en gång en sådan där bok som alla kulturkritiker gillar men inte jag. Efter 150 sidor ändrade jag mig dock och började tycka att den var riktigt bra. Huvudhandlingen är egentligen inget annat än en psykologisk kriminalroman där Raskolnikov funderar över morden han har begått och rädslan över att bli fast. Här får vi även följa polisen Petrovitj försök att på ett psykologiskt sätt få R. att bekänna. Som sagt huvudhandlingen är bra men det är alla dess bihandlingar som gör boken så stor som den faktiskt är. Hur Dostojveskij porträtterar kvinnorna Dunja (hans syster) och Sonja (hans kärlek) och männen som kretsar kring dem.
Brott och straff är en realistisk roman och det är verkigen i detalj vi får reda på hur saker och ting ser ut och faktiskt är. Hur det ryska samhället ser ut och människorna i det. Har man inget annat för sig är dessa 647 sidor väl värda att läsas.

måndag 2 mars 2009

Chick lit


För att lätta upp tillvaron litegrann har jag varvat Brott och straff med Chick lit-Från glamour till vardagsrealism av Maria Nilsson. Boken är en analys av vad chick lit är och att den kanske inte alltid är så dålig som många vill ha den till. Författaren börjar med att förklara vad chick lit faktiskt är och tar sedan upp olika teman som brukar finnas i sådan litteratur; att hitta den rätte, vägen till mig själv och på jobbet är tre teman som nämns.

Det diskuteras även om böckerna är feministiska eller inte och slutsatsen blir att chick lit är feminism light. De är inte ute efter att förändra världen.

Det är en intressant bok och framförallt underhållande om man själv har läst chick-litteratur. Det hänvisas och tas exempel ur många olika böcker och har du inte läst dem blir det givetvis inte lika intressant.

Chick-lit är till för att underhålla slår Maria Nilsson fast och det gör även denna analys av genren.