Boken är en fiktiv historia som bygger på Marilyn Monroes liv och leverne. I början var jag ganska frusterad för jag frågade mig själv "har detta hänt i verkligheten?" och var tvungen att slå upp informationen på någon websida innan jag kunde läsa vidare. Efter ett tag släppte detta och jag fick försöka bortse från det faktum att det inte var en biografi jag läste (även om gränsen ibland är hårfin).
De första 300 sidorna tyckte jag jätte mycket om. Jag brukar gilla Oates språk och tyckte att handlingen fördes framåt på ett bra sätt. Sedan tog det stopp.
Det hände ingenting och allt var omständigt och krångligt skrivet med underliga små liknelser lite här och där. Oates hade garanterat tjänat på att kapa, kapa och åter kapa. I slutet var jag inte ens intresserad av Marilyn och hennes liv, jag var mätt helt enkelt.
Trots allt detta är jag ändå glad att jag har läst boken och fått en liten inblick (om än fiktiv) i Marilyn Monroes lycka och kanske framför allt olycka. För det är ändå där som boken är som bäst när den speglar Marilyns känslor och hur de påverkar hennes vägval.
Jag tyckte om den, men jag kan hålla med om att andra delen var lite trögare. En tegelsten var det definitivt!
SvaraRaderaHej! Här har du en annan lärare som är tokig i böcker :) Trevlig blogg!
SvaraRaderaJag tyckte också den här boken var seg. Jag saknade delarna med Marilyn där det hände saker. Det kändes som mycket blaha och så kom ibland en del strålande glimtar. Men inte så strålande så det räckte för över 800 sidor.
SvaraRaderaJag tycker Oates har skrivit bättre böcker och förstår inte riktigt varför just denna blivit så hyllad... (Även om jag också tyckte om den, jag bara inte ÄLSKADE den...)