Slutet på Wallander

Efter Guillous memoarer där spioner härjade kors och tvärs hamnade jag i en ny spionhärva i Mankells sista bok om Wallander "Den orolige mannen". Som vanligt utspelar sig den i Ystad med omnejd men en stor del av den här boken handlar om ubåtarna och dess trafik under kalla kriget. Wallanders dotters svärfar och svärmor försvinner och ingen förstår varför. Det visar sig att lösningen finns många år tillbaka och det blir Wallanders lott att försöka lösa försvinnandena.

Det som är så bra med Mankells böcker om Wallander är att de inte bara är vanliga deckare utan att samhället alltid finns närvarande på ett tydligt sätt. Det är inte bara en händelse som händer isolerad från resten av världen (som i många deckare och polisromaner) utan allt hör ihop, samhället speglas i boken.

Jag minns när jag läste min första Wallanderbok "Mördare utan ansikte" och fascinerades av att Mankell på ett så tydligt sätt tog upp samhället och vad som står på agendan just då. Just i den boken är det invandringen och främlingsfientligheten som är i fokus vilket faktiskt gör den aktuell även i dag, inte bara som polisroman. Hm, jag kanske ska läsa om den.