Deckarhelg

Vi har firat min yngsta dotters femårsdag i helgen så det har inte blivit så mycket läsande bland Sannarpsbad och tårtätande. Har dock lyckats att ta mig i genom två deckare i en serie, ingen speciellt lysande men, men.

Den första jag läste var den tredje delen i Viveca Stens serie "I grunden utan skuld". Som i de andra två böckerna är det polisen Thomas och juristen Nora som står i centrum. Allt börjar med att en flicka försvinner på ön Sandhamn och att Noras pojkar hittar henne några månader senare. Vem och varför har tagit hennes liv. Som så vanligt i svenska deckare finns hemligheten långt tillbaka i tiden (och i det här fallet väääldigt långsökt). Det är något som jag börjar bli trött på, alla dessa parallellhandlingar som utspelar sig för 100 år sedan. Nu är det dags att hitta på något nytt!
Jag vet inte varför jag bemödade mig att läsa hela eftersom jag inte tyckte om de första två. Det finns ingenting i dessa böcker som driver mig, antagligen för att karaktärerna inte tilltalar mig eller engagerar mig. Intrigen får mig inte heller på bättre humör. Vi får se om jag kommer i håg detta när fyran kommer...

Den andra deckaren som blev läst denna helgen var Mari Jungstedts "Den dubbla tystnaden" som i jämförelse med Viveca Stens bok i alla fall hade en spännande intrig. Här handlar det om ett väl sammansvetsat kompisgäng i fyrtioårsåldern som varje år ger sig ut på en gemensam resa, detta år till Fårö och Stora Karlsö. På Fårö försvinner en av vännerna och på Stora Karlsö försvinner en annan. Har det något gemnesamt?
Som vanligt så utspelar sig Jungstedts böcker på Gotland (vilket jag tycker är roligt eftersom jag har bott där) och det är polisen Knutas och journalisten Johan som följs från bok till bok. Denna gången fick de däremot inte lika stor plats som i föregående böcker, Johan knappt någon alls. Detta var hennes sjunde deckare om dem och det kanske är dags att sluta snart...