Många som känner mig vet att jag är och antagligen kommer att förbli en schlagernörd. (Även om det var större glädje när det bara var en (!) lördag som blev uppbokad). Det visar sig att jag omedvetet (?) överfört denna vurm för melodifestivalen till min sjuåriga dotter. Det ska röstas och ringas på rätt låt. Det kan bli riktiga utbrott när låten som hon ville skulle gå vidare inte gick vidare. (Exempelvis när Amy förra året inte gick vidare från andra chansen och förra veckan när Linda Pritchard inte gick vidare.) Resten av kvällen är förstörd och den går inte att rädda. Spänd satt vi där i går och såg sakta men säkert hennes humör bli sämre och sämre när inte Manboy med Eric Saade lästes upp.
Snälla, snälla, snälla låt Eric Saade gå vidare viskade en tyst röst inom mig. När det sedan visade sig att han hade fått flest röster av alla och ett stort leende visade sig på min dotter blev jag lika glad och kände att visst var det rätt låt som gick vidare. Detta får mig osökt att fundera på om mina föräldrar verkligen gillade Carola, Herreys och Lena Philipsson som de sa att de gjorde eller om de bara ville se mitt stora leende!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar