Enda gången det är roligt när fröken ringer...

På grund av all snö som nu finns över hela Sverige, ställs en del skolor in pga säkerhetsrisken. För en del lyckligt lottade innebär det två veckors sportlov. Däremot trodde jag inte att jag skulle få "nytta" av snön eftersom jag är ledig denna vecka. Döm om förvåning när en kollega ringde mig igår och sa att skolan var stängd på måndagen. Vad roligt! Fast det betydde att jag fick ringa runt till alla mina elever och meddela detta igår eftermiddag. Snön har alltså gett merjobb!

I och för sig... det var väl enda gången det var roligt att fröken ringde hem!

När skidor blev mer intressant än melodifestivalen för en schlagernörd...

Ja, så är det. Efter att milt sagt ha lidit mig igenom gårdagens åtta bidrag och funderat var melodifestivalen är på väg, blev det i alla fall spännande i OS. Jag har alltid gillat melodifestivalen, men så här dåligt startfält som det är i år har det väl aldrig varit? Vi slänger in lite rap, lite musikal, lite internationellt, lite svenskt etc... Sedan bryr vi oss inte om i fall låtarna är bra eller inte.
Tacka vet jag då OS. Här blir det i alla fall spännande, folk gråter, alla hurrar och ja, t.o.m jag blir blank i ögonen.
Det är dessa känslor jag vill få när jag ser melodifestivalen, så var det förr.
Tur att OS finns!

Sportlov!

Är det inte konstigt att varje gång som ett lov tar sin början är man helt slut. Jag tycker verkligen att jag förtjänar ett lov och hade nog inte orkat arbeta en dag till. När klockan slog 14.30 idag och jag hade rättat geografiprovet, stängt av datorn, lagt ner svenskaplaneringen i väskan och lämnat byggnaden var jag helt slut. Äntligen en veckas lov! Hur orkar normala människor som inte är lärare?

Det känns som jag bor i köket...

Ja, det känns faktiskt så. Hem från jobbet, hämta ungarna och vips! jag står i köket. Först diska undan morgonens mål, sedan göra ordning något snabbt till barnen (och då menar jag snabbt) eftersom deras blodsockerfall nog är värre än mitt. Sedan får jag duka undan det och då är det dags att tänka på morgondagens lunch för mig och maken. När detta är färdigt och undanröjt är det så dags för kvällsmaten. Tiden mellan 16.30 - 19.00 har försvunnit till att mestadels befinna mig i köket.
Såg på Landet Brunsås för någon dag sedan och där konstaterades att planera var nyckelordet för att lyckas med maten efter jobbet. Att göra upp matlistor och att följa dem även om man inte känner för det just den dagen. Jag tycker att jag planerar och gör listor, fast tydligen inte tillräckligt.

Tur att jag gillar laga mat (och att maken har hand om den mesta disken)!

Elever sätter betyg på lärare - en framtid?

Gårdagens brännpunkt i Svenska dagbladet handlade om att vissa kommuner (Malmö och Sollentuna) låter eleverna sätta betyg på lärarna och låter detta sedan vara lönegrundande. Vem var det som fick denna briljanta idé? (Ja, jag är ironisk). Är inte detta att förminska hela lärarkårens professionalitet?
Lika fel är det att låta elevernas resultat bli lönegrundande. Bara för att en klass har högre medelbetyg än en annan behöver inte det betyda att pedagogen är bättre. Sätts inget betyg ska föräldrar kontaktas, åtgärdsprogram skrivas och sedan följas upp. Mycket lättare att sätta ett "snäll G".
Skulle dessa prestationslöner samt att eleverna sätter betyg på lärarna få genomslagskraft i större delen av Sverige, så undrar jag vilka i framtiden som vill utbilda sig till lärare?

Rätt låt behöver inte vara bäst.

Många som känner mig vet att jag är och antagligen kommer att förbli en schlagernörd. (Även om det var större glädje när det bara var en (!) lördag som blev uppbokad). Det visar sig att jag omedvetet (?) överfört denna vurm för melodifestivalen till min sjuåriga dotter. Det ska röstas och ringas på rätt låt. Det kan bli riktiga utbrott när låten som hon ville skulle gå vidare inte gick vidare. (Exempelvis när Amy förra året inte gick vidare från andra chansen och förra veckan när Linda Pritchard inte gick vidare.) Resten av kvällen är förstörd och den går inte att rädda. Spänd satt vi där i går och såg sakta men säkert hennes humör bli sämre och sämre när inte Manboy med Eric Saade lästes upp.
Snälla, snälla, snälla låt Eric Saade gå vidare viskade en tyst röst inom mig. När det sedan visade sig att han hade fått flest röster av alla och ett stort leende visade sig på min dotter blev jag lika glad och kände att visst var det rätt låt som gick vidare. Detta får mig osökt att fundera på om mina föräldrar verkligen gillade Carola, Herreys och Lena Philipsson som de sa att de gjorde eller om de bara ville se mitt stora leende!!

Botanisering bland äldre filmer...

Har nu äntligen fått lite tid till att komma ikapp med det senaste decenniets filmer. På nittiotalet gick jag och mina vänner konstant på bio och jag såg allt från tjeckiska independent filmer till sliskiga romantiska komedier. Sedan kom barnen och någonstans försvann tiden till biotittande och sedan även dvdtittande vilket jag och min man nu har bestämt oss för att ta igen.
Förra veckan så såg vi bla Frozen river som var riktigt sevärd. Den utspelar sig i gränslandet mellan USA och Kanada vid ett Mohawk reservat. Efter att ha blivit övergiven av sin make tvingas Ray (Melissa Leo) till att smuggla människor över gränsen för att få pengar till sig och sin familj. Vackert foto, bra skådespeleri gör den här filmen väl sevärd.

I förrgår kom turen till Capote där huvudpersonen spelas av brilliante Philip Seymour Hoffman. Det var även det en sevärd film som visade på en författares besatthet. Capote i all ära men den person som gjorde mig intresserad var Capotes barndomsvän, Nellie Lee Harper, även hon en belönad författare. Att leva i skuggan av Capote, skriva en bok som blev prisad och sedan leva i ensamhet. Hennes öde fascinerade mig likväl som Capotes.

Tillslut måste jag bara nämna filmen vi såg i söndags, Tropic thunder, med min mans favoritskådis, Ben Stiller. Det var längesedan jag skrattade så...

Hantverkare - ett släkte för sig!

Vi håller på att göra om vårt åttiotalsinspirerade badrum (ja, det var rosa!). Vi har anlitat en firma som gör allt, från att ta bort det härliga porslinet till att det står kaklat och klart. Eftersom jag nu har varit hemma några dagar har jag kunnat studera dessa hantverkare ingående. Men, de är ju nästan aldrig här! I går var de här sammanlagt tre timmar och idag har ingen dykt upp än. Undrar hur de kommer att hålla sin deadline? Detta för ju oss osökt in på den omtalade centerpartistens uttalande om Sveriges byggarbetare. Jag är inte riktigt beredd att hålla med, men vad gör hantverkarna under dagarna?

Var kom förkylningen i från?

Tyckte att jag var lagom fräsch när jag vaknade i morse och trodde att min "lätta" förkylning var över. Döm om min förvåning när jag mitt upp i rättandet av hinduism och buddhismfrågor blev ordentligt förkyld. Det sa bara "Poff!" Näsan började rinna, fick ont i örat och halsen blev öm. Varifrån kom detta? Det enda svaret jag har är att det var dålig karma eftersom jag i mina tankar önskade mig bort från det kommande matrisarbetet. Apropå karma, så ledde min snabba förkylning till att jag nu får rätta hinduismen hemma istället!

Vintermys!

Finns det något mysigare än att kura upp i soffan med en god bok och fleecefilten runt sig efter att man har varit ute och byggt snöfort? Nej, det finns det antagligen inte. Synd bara att halsen spökar.
Boken som fick följa med mig upp i soffan var "Vi i villa" av Koppel. Jag har en sådan tur att "mina" bibliotekarier på "mitt" bibliotek, köper in de böcker som jag är sugen på att läsa och så får jag läsa dem först på vårt lilla bibliotek. Nu vet jag ju att resten av Sverige har haft tillgång till denna lilla bok ett bra tag, men det gör ingenting. Här var jag först och det gör det hela lite roligare. Sedan var det bra att boken var värd att läsas och att jag i morgon kan gå upp till biblioteket och säga att "Den var bra, läs den ni också". Undrar vilket bokförslag jag ska komma med imorgon?