Så har jag då äntligen läst ut Brott och straff, denna gigant bland alla romaner. I början var jag en aning skeptisk och tänkte att än en gång en sådan där bok som alla kulturkritiker gillar men inte jag. Efter 150 sidor ändrade jag mig dock och började tycka att den var riktigt bra. Huvudhandlingen är egentligen inget annat än en psykologisk kriminalroman där Raskolnikov funderar över morden han har begått och rädslan över att bli fast. Här får vi även följa polisen Petrovitj försök att på ett psykologiskt sätt få R. att bekänna. Som sagt huvudhandlingen är bra men det är alla dess bihandlingar som gör boken så stor som den faktiskt är. Hur Dostojveskij porträtterar kvinnorna Dunja (hans syster) och Sonja (hans kärlek) och männen som kretsar kring dem.
Brott och straff är en realistisk roman och det är verkigen i detalj vi får reda på hur saker och ting ser ut och faktiskt är. Hur det ryska samhället ser ut och människorna i det. Har man inget annat för sig är dessa 647 sidor väl värda att läsas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar