Den röda soffan av Michéle Lesbre

Boken "Den röda soffan" tar oss med på en resa, både en yttre och inre sådan. Anne sätter sig på transibiriska järnvägen för att hitta sin vän, Gil, som inte har skrivit till henne på länge. På resan får hon tid att fundera och hon funderar både över det som har hänt och det som komma skall. Framför allt funderar hon över möten och vilken roll olika personer spelar i ens liv.

Tågresan ger henne även tid att tänka på sin granne, en gammal modist som heter Clémence. Anne brukade läsa om svunna hjältinnor och starka kvinnor för henne på den gamla damens lilla röda soffa. Små anekdoter om dessa andra kvinnor bryter ibland av hennes egna tankegångar. En av dem som fastnar hos mig är berättelsen om Milena Jesenká som dog i Ravensbrück och hennes ord:

 "Som liten flicka levde jag i spänd förväntan på livet. Jag trodde livet plötsligt skulle börja en dag, öppna sig för mig som när en ridå går upp, som när ett skådespel börjar. Ingenting hände och det hände en massa saker, men det var inte det, man kunde inte säga att det var livet, och det verkar som om jag framhärdar i vara en liten flicka eftersom jag fortfarande väntar på det där livet som skall komma."

Visst känns det så ibland, att livet kanske inte riktigt har börjat. Och det är väl kanske det som gör den här boken helt okej, det filosofiska i alla dessa små möten och anekdoter. Jag tyckte om boken, men ibland var den lite väl korthuggen och huvudintrigen kom bort. Det är en väldigt vemodig bok och flera gånger fick jag stanna upp och tänka till innan jag fortsatte. Men även om det till största del är vemod finns det ljus mellan springorna.

Titel: Den röda soffan
Författare: Michéle Lesbre
Förlag: Sekwa
Sidor: 131