Så har jag då äntligen tagit mig igenom Zolas Therese Raquin. När jag började läsa tänkte jag att en så kort bok tar väl inte så lång tid. Ack vad fel jag hade. Bokens handling bäddar ju för en händelserik och bra historia, varför blir det då inte bra? Therese växer upp ho Fru Raquin och hennes sjuke son Camille. När de blir gamla nog gifter de sig och flyttar till Paris och där träffar Therese Laurent och blir förälskad i honom. Tillsammans bestämmer de sig för att mörda Camille. Men inget blir som de hade tänkt sig. Detta skulle kunna vara vilken deckarinledning som hels men det är det alltså inte.
Boken är skriven inom den naturalistiska epoken och det märks tydligt. Scenerna är detaljerat beskrivet och det finns inte så mycket känslor med utan det är mer människans drifter som undersöks. Det är just Zolas oändliga beskrivningar som gör boken mer trögläst än vad jag förväntade mig.
Gissar att vi går samma kurs :)
SvaraRaderaKul att läsa någon som bloggar om samma böcker som jag själv läser oavsett, mer avslappnat än på first-class
Ja, och precis som du tycker jag om Jane Eyre. Nu ska jag sätta tänderna i Brott och straff.
SvaraRadera