Himlens Fånge av Carlos Ruiz Zafón

Jag älskade "Vindens skugga" och tyckte bra om "Ängelns lek", så frågan är då vad jag tycker om den tredje boken "Himlens fånge". Till att börja med är den avsevärt mycket kortare än de båda övriga och det kan ju bero både på att det var tänkt att vara så eller att det snart inte finns mer att skriva om Daniel Sempere, Fermín och David Martín. Att den är kort är något jag tycker är bra för då blir det inte så mycket krystat skriverier kring personerna. Även kapitlena är korta så boken går riktigt snabbt att läsa.

Denna gång fokuserar Zafón på Fermín, hjälpredan i familjen Semperes bokhandel, och på hans vedermödor under kriget. Hur kommer det sig egentligen att Fermín hamnade hos dem i bokhandeln? Var det mer än en slump? Vi får följa med Fermín där han sitter i det ökända fängelset utanför Barcelona och är cellgranne med ingen mindre än David Martín. (Martín som vi känner igen från Ängelns lek)

Vad jag både gillar och inte gillar med boken är att den refererar till de andra böckerna under berättelsens gång. För att ha riktigt koll fick jag gå tillbaka till de äldre böckerna då det var några år sedan som jag läste dem. Samtidigt är det kul att de tre böckerna nästan går in i varandra och blir en. Har man dock inte läst "Vindens skugga" och "Ängelns lek" så tror jag inte att boken är något att ha. Den är mer som ett komplement till de båda andra.

Titel: Himlens fånge
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Förlag: Albert Bonnier
Sidor: 300
Att köpa: Adlibris och Bokus