Så var två av denna veckas tre kursböcker utlästa. I väntan på Godot som är skriven av Samuel Becket är känd för sin lite bizarra handling och jag kan bara hålla med. Det finns säkert någon mening med den någonstans, men den passade inte mig. De två huvudpersonerna Didi och Gogo väntar under ett träd på Godot (som ju aldrig kommer) och pratar om diverse saker. In kommer ibland Pozzo med hans mänskliga hund Lucky (namnet är en snara ironiskt!) Detta är en pjäs som jag inte kommer att läsa fler gånger.
Mot fyren av Woolf var bättre men ganska seg. Språket är vackert och det är en mängd liknelser och beskrivningar med färger. Handlingen kretsar kring Mrs Ramsey och hennes familj. Det som är speciellt med boken är att allas tankar på något vis smälter samman. Ena stunden får vi se allt ur Mrs Ramseys perspektiv för att helt plötsligt få se det ur ett av barnens, dessa skiftningar är väldigt bra gjorda ooch som läsare märker du dem knappt. Att sedan lägga fokus på de vardagliga småhändelserna i stället för de stora (första världskriget eller när någon dör) är lite annorlunda.
Det som jag fastnade för var ett citat i boken när de diskuterar litteratur och vem och vad som bestämmer vad som ska läsas. Då säger William Bankes den här förträffliga meningen: "Låt oss njuta av det vi verkligen tycker om." Det ska jag anamma och tänker således inte läsa om pjäsen "I väntan på Godot".
Tre dagar kvar av påsklovet...
Nu känner jag mig stressad, planerar att bli klar med processen idag men sen har jag fortfarande de andra två kvar, kommer att behöva läsa som en tok i helgen! Synd att de inte var roligare =/
SvaraRaderaNåväl, det blir skönt när man väl har de bakom sig om inte annat:)