Mentalt sommarlov!

Har nu bara två romaner kvar på kursen och det är bra eftersom engagemanget för närvarande är lite väl svalt. De två senaste böckerna "Tåbb med manifestet" av Lars Ahlin och "Mor gifter sig" av Moa Martinsson var väl inga direkta höjdare (i alla fall inte Tåbb). Sedan är det ju det där med dikter... Så fort jag får se en dikt slår jag bakut och säger till mig själv; Det där är bara för poeter och andra förståsigpåare, inte för en sådan som mig. Visst kan väl jag tycka att dikter är fina, men jag förstår verkligen inte vitsen att säga saker så man inte förstår det. Varför krångla till det? Nu ska jag i alla fall ta mig an lite Ekelöf och Södergran och försöka se vad de har tänkt ut om vi vänder och vrider på alla ord och meningar. Sara + dikter = inte sant!