Jag har hittat programbiblioteket!

Eftersom vi låter vår sjuåring här hemma styra vårt tvutbud så känns det som om vi går miste om en massa bra TV. När vi ser Idol, Körslaget, High school musical och Hannah Montana så känner man sig genast lite borta på måndagen när kollegorna diskuterar helgens eller veckans TV. När hinner de se alla dessa dokumentärer, dramaserier eller ens nyheterna?
Nu har jag hittat svaret och det heter programbiblioteket. En liten knapp på fjärrkontrollen och vips så kan jag välja mellan program som redan har gått, och se dem när jag vill. I morse klockan 8.00 kunde jag således i min ensamhet sätta på Babel och i lugn och ro med en kopp kaffe se programmet i sin helhet, dvs tills fyraåringen vaknade och undrade när hon fick sätta på Shrek...

Börja jobba = ingen läsning

Så var då semestern över och arbetet väntar var dag. Missförstå mig inte, jag tycker om mitt jobb men det blir så mycket mindre tid över till annat. Började förra veckan på en Rankin bok som jag inte orkar ta mig igenom, gick över till en bok om kalla kriget men det blev för mycket atombomber och har nu fastnat i PD James Patienten. Detta att jag inte orkar fokusera på en bok är likt mig vid varje terminsstart. Man måste hålla ordning på så många saker och planera alla sina ämnen att hjärnan inte vill läsa en hel bok. Då är det tur att det finns noveller och tidningar vilket är det jag mäktar med just nu.

Madonna - what a show!

Efter att ha läst de första recensionerna vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Det är söndag och klockan är 18.00 och vi har precis blivit insläppta på planen. Om ca fyra timmar ska Madonna stå på stenen bara ett tiotal meter från där jag står just nu. En märklig känsla. Efter två timmars hällregn (jag och maken hade givetvis inga regnkläder!) klarnar det upp och Madonna kommer ut till tonerna av Candy shop. I all trängsel bannar jag mig för att inte vara 1.80 (som tjejen framför mig) men jag får ändå en hygglig bild av Madonna på scenen. Showen är makalös och till och med det omtalade rumänska numret fungerade. Det var trots allt de sista låtarna som fick publiken att gunga, Like a Prayer, 4 minutes, Ray of light och Give it to me. Det är en kväll som jag sent kommer att glömma!

Snart är semestern slut!

Jaha, det var den här semestern det... Den 18 juni kändes det som en evighet tills jag skulle börja arbeta igen, men det är konstigt vad snabbt det går. Måste mentalt börja förbereda mig för jobbet på tisdag. Den svåraste frågan är då: lärarkalender eller vanlig kalender. Hm ett svårt och viktigt val (inte alls ironisk :) ). Nu förtiden så använder man ju datorn till allting men lärarkalendrarna de håller sig kvar. Nästan alla mina kollegor har en grön lärarkalender eller någon annan från något annat förlag och använder inte sig av datorn. Eller också så använder man både och. Är vi lärare mindre benägna att övergå till digitala medier när det gäller kalendrar? Hur som helst så blir veckans uppdrag att hitta en kalender för nästa läsår!

En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-Mckenna

Ibland är det skönt att bara hänga med i en berättelse utan att tänka för mycket. Jag visste inte riktigt vad En liten hattaffär på hörnet skulle visa sig vara för bok, mer än att jag tilltalades av omslaget. Det visade sig vara en lättsam kärleksroman som kretsar kring Ellie Mathews som ärver en hattaffär. Eftersom hon är utbildad i textil och mode beslutar hon sig för att ta över affären. Det visar sig inte vara det lättaste eftersom ett stort företag vill bygga en galleria på samma gata. Kommer den gamla hattaffären att överleva? Ganska förutsägbart, javisst, men vad som tilltalar mig är charmen i berättelsen och det behov som en del tydligen har efter hattar. (Fullkomligt oförklarligt för mig som aldrig ägt en hatt någonsin.)

Tillbaka in i deckarens värld blir det eftersom jag fick en pocket när jag fyllde år, Ian Rankin, here I come...

Dalziels död - en riktig deckare!

Reginald Hill brukar inte göra mig besviken och gör det inte denna gången heller. Dalziels död är den tjugonde boken om poliserna Dalziel och Pascoe men till skillnad från många andra serier i deckargenren utvecklas karaktärerna något. Denna bok börjar med att Dalziel och Pascoe blir vittne till ett bombdåd och Dalziel blir svårt skadad och hamnar i koma. Vilka är det som har utfört bombdådet och varför blir Peters uppdrag och han har både mot- och medgångar.

Vad som är bra med denna deckare är att den skildrar samhället som det är. Här är det terrorister som står i fokus. Vad är det som gör att en människa kan vara beredd att ta sitt eget liv och andras för sin saks skull? Dett känns ju väldigt aktuellt i dag (med tanke på Mallorca) och gör att boken blir något mer än en deckare. Visst kan man som trogen Hill läsare sakna de rappa dialogerna poliserna emellan men Pascoe klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

Inte så mycket läsning i tält!

Fyra nätter i tält! En dröm för en del och en mardröm för andra. Bra läge att läsa min deckare tänkte jag och tog med mig "Dalziels död" till Danmark. Det blev dock inte så mycket läsning. Efter långa dagar på Legoland och i Skagen var jag inte på läshumör. Boken verkar dock lovande och med tanke på mina tankar om längre serier så räknas inte Reginald Hill till dem som skriver tråkigt. Han gör inte sina serier förutsägbara och karaktärerna förändras faktiskt (!). Har hundra sidor kvar som jag tänkte plöja i helgen.

Jaha, det var den...

Känner att jag har lite oflyt för närvarande när det gäller val av böcker. Där regnbågen slutar av Cecilia Ahern verkade vara en trevlig chicklit bok som är lätt att tycka om. Det var den inte... För det första så är hela boken skriven som mail eller i ett chatrum. Detta kan fungera och jag tyckte det var charmigt i "Sandor slash Ida" men här blir det bara tröttande. Att sedan veta hur boken kommer att sluta redan efter ett par sidor gör inte saken bättre. I och försig så vet man ofta vad som kommer att hända i den här typen av böcker men här är det för tydligt på något sätt. På baksidan så står det att Cecilia Ahern fajtas med Marian Keyes om tronen som Irlands största chicklitförfattare, det tycker inte jag.

När bör en serie avslutas?

Har precis läst ut Svart som synden av Stephen Booth, en deckare i serien om poliserna Ben Cooper och Diane Fry. Boken är den åttonde i serien och frågan är om den inte bör avslutas nu. Jag minns när jag läste den första boken i serien, svarta hunden, hur bra och engagerande den var. Hur personerna Cooper och Fry hade någon slags kemi som man inte visste var det skulle leda. I den åttonde boken finns det ingen kemi kvar och de står kvar och stampar på samma ställe som för ett antal böcker sedan. Detta gör att boken i sig inte heller den blir engagerande, fallet är inte speciellt intressant och samma saker tas upp, Bens pappa, Dianes syster och hennes motvilja mot landet. Så frågan är om det inte är dags för Booth att avsluta serien nu!

Passionen av Jeanette Winterson

Ibland så blir läsupplevelsen en annan än vad man hade tänkt sig. Jag började läsa Passionen utan egentligen veta vad för slags bok det skulle vara. Baksidetexten skvallrar om passion för kyckling och spel, det kan vara både dåligt och bra. Efter några sidor är jag helt fast, språket är så vackert och sagolikt och du dras med historien och ser den för vad den är, en berättelse, en saga.

Handlingen utspelar sig under Napoleonkrigen och fokuserar på den franske soldaten Henri och den venetianska croupiern Villanelle. Under det ryska fälttåget mot Moskva 1812 träffas de två och deras historier länkas samman.

Jag har köpt en till bok av Winterson "Fyrväktaren" och hoppas att den kommer att vara lika bra som denna. Först ska vi dock till mellersta England och besöka poliserna Cooper och Fry i Stephen Booths serie. En engelsk deckare kan aldrig bli fel när det regnar!

Sommarlov - för långt?

Jag vet att jag som lärare inte ska klaga. 8 veckors semester på sommaren, det måste ju vara underbart, eller? Efter lite mer än fyra veckor börjar jag bli lite rastlös. Det är jätteskönt att vara hemma, vara med barnen, jobba i trädgården, läsa sådant man vill läsa etc. Ändå är det något i mig som vill sätta händerna i något mer handfast, fast jag vet inte vad. Ibland får jag ett ryck att titta i någon didaktikbok eller fundera över något pedagogiskt arbetsmoment i höst, fast det känns så oändligt långt bort så det lämnas därhän ganska snabbt.

Baka är en annan sak man kan göra och jag ämnar nu de kommande veckorna bli en mästare på cupcakes. Varva läsning med cupcakes eller en cupcake till läsningen, hm det kanske inte är så dumt med ett långt lov i alla fall.

En riktig deckare!

Sommaren = deckare, brukar många hävda, och det är något speciellt med välskrivna deckare. Bladen vänder sig nästan av sig själv och du sugs in i intrigen på ett mystiskt sätt. Dock är det inte alltid deckaren håller måttet vilket gör det extra roligt att säga att "Lärarinnan i Vilette" av Ingrid Hedström är en bra deckare.

Handlingen utspelar sig i en fiktiv stad i Belgien där Martine Poirot är undersökningsdomare. (I början så känns det som om namnen på personer och städer är alldeles för många, men efter ett tag avtar det.) En vacker dag blir en kvinna påkörd och flera vittnen visar på att det var avsiktligt. Det blir upp till Martine om fallet ska lösas eller inte. Som i de allra flesta deckare ligger svaret många år tillbaka, i en hemlighet som tystats ner. Det gäller att hitta alla ledtrådar.

Hedström skriver bra och personerna känns riktiga med riktiga problem. Samtidigt som mysteriet ska lösas beskrivs samhället så som det såg ut 1994, med Sveriges intåg i EU utan att det stör själva huvudintrigen. Även Belgiens koloniala historia har en roll med i spelet. Det ska bli riktigt kul att läsa uppföljaren "Flickorna i Vilette".

Ers majestäts olycklige Kurt av Ebervall och Samuelsson

Ibland är det tur att det glöms av att avbeställa vissa saker (min man håller säkert inte med!). Just denna bok var en sådan som jag hade tänkt avbeställa när informationsbladet från pocketklubben kom, men som jag givetvis glömde av. Tur var väl det! Ers majestäts olycklige Kurt är en intressant och mycket trevligt skriven bok om en period i Sveriges historia som jag kan alldeles för lite om (eftersom jag är historialärare bör jag ju ha lite koll på det mesta).

Det handlar om en man vid namn Kurt Haijby som blir Gustav V älskare och sedan utnyttjar det tillfullo. Kurt är egentligen inte någon trevlig person men ju längre in i boken jag kommer desto mer tycker jag synd om honom. Trots alla sina vansinniga idéer och "utpressningar" mot kungahuset behandlas han inte rätt av den svenska staten med kungahuset i spetsen. Särskilt inte när han spärras in på sinnessjukhus eller skickas till Gestapos fängelser i Berlin. Flera gånger hör jag mig själv säga högt "Jasså, var det så det var!"

Sammanfattningsvis kan man säga att det är en intressant bok som får en att fundera på hur en man kan påverka storpolitiken utan att ha ambitionen att göra det.

Mellan sommarens längtan och vinterns köld av Leif GW Persson

Jag har aldrig läst något av GW Persson innan och blev positivt överraskad när jag började läsa "Mellan sommarens längtan och vinterns köld". Det är den första boken i en triologi där tvåan heter "En annan tid, ett annat liv" och den tredje boken "Faller fritt som i en dröm".

Boken handlar om polisintendenten Lars Martin Johansson som av en händelse blir indragen i ett på ytan sett, självmord. Efterforskningarna leder honom till rikets absoluta högsta nivå, både politiskt och säkerhetsmässigt. I utredningen figurerar många personer som alla, mer eller mindre har någon del i det som komma skall, nämligen mordet på statsministern.

GW Persson skriver rakt på sak och humorn är torr (vilket jag tycker är roligt!). Själva historien är mycket intressant och det får en att fundera om det kan ligga en gnutta sanning i det som skrivs. Den enda negativa biten är persongalleriet, jag lockas inte av dem och en del känns som väldiga stereotyper. Fast det kan jag ha överseende med när historien i sig är såpass bra, det är bara att bänka sig framför tvåan och trean.

Vad ska jag läsa på stranden?

Sol och värme, jag tror nästan att jag är på Mallorca redan nu. Detta fina väder kräver strandnärvaro och det leder oss osökt in på böcker att läsas på stranden. Det är nämligen inte alla sorts böcker som duger till strandläsning. Det kan inte vara en tung bok eller en bok där man verkligen vill läsa varje ord (detta på grund av att man blir avbruten var femte minut av skrikande barn!) På grund av dess otymplighet måste även sk "hardbacks" få stanna hemma.

I går stod jag då framför bokhyllan och skulle hitta den perfekta strandboken. Eftersom jag läser en 600 sidors Leif G W Persson i "hard back" fick den snällt stanna hemma. Jag stod och fingrade på en biografi om Desmond Tutu, men kom fram till att den hade för liten text. En bok om en man som varit nazist var inte heller det lockande för en solig dag på stranden. Valet föll till sist på Sophie Dahls bok "Leka med vuxna", tunn, pocket och lättsam. Dessa kriterier stämde väl in på boken, men redan femtio sidor in ångrade jag att jag ens hade tagit den med mig. Dock så tvingade jag mig igenom resten och tänkte stilla i mitt sinne att "det var den strandläsningen det, och inte ens en lyckad sådan!" I morgon blir det ett nytt letande efter en passande bok, eller får Leif följa med mig (fast det inte är en pocket!)

Mitt nya jag av Sophie Kinsella

Sophie Kinsella är känd för sina böcker inom chic lit genren och då framförallt böckerna om en shopaholic. Mitt nya jag är en lättsam trevlig bok att läsa i solstolen. Den handlar om Lexie som efter en olycka inte minns hennes senaste tre år. Hon vaknar upp 2007 men tror fortfarande att det är 2004. I hennes minne är hon fortfarande snedtandad, bor själv och har ett dåligt betalt jobb. Givetvis så är det 2007 motsatsen. Hon är gift med en miljonär, chef för ett företag och ser bra ut (eftersom hon inte äter kolhydrater!). Konflikter och förväxlingar uppstår. Hur kommer det gå när Lexie från 2004 ska leva Lexie 2007s liv? Som sagt, lättsamt skrivet men roande för stunden.

Idag ska barnen till sin mormor i tre nätter, vilket bäddar för mycket egen tid med bla böcker, ja också maken förstås!

Den första hustrun av Philippa Gregory

Tar man till kvällar och morgnar så hinner man läsa lite. Den första hustrun är den fjärde boken jag läser av ovan nämnda författare som behandlar Tudortiden i England. Denna bok handlar till skillnad från de andra om själva drottningen, Katarina av Aragonien, inte av någon som finns i den styrandes hov. Författaren har gjort grundliga efterforskningar men boken är givetvis fiktiv. Den tar sin början i Spanien och Ferdinand och Isabellas attack på Granada 1492. I Al hambra växer så Katarina upp med tanken att hon med Guds vilja en dag ska bli drottning av England.

Väl i England gifter hon sig som femtonåring med den lika gamla Arthur son till Henrik VII. Arthur dör snart och i resten av boken får vi följa Katarinas väg till makten genom att lura till sig en trolovning med prins Harry (Henrik VIII). Boken tar upp åren 1492 - 1513 och är en trevlig läsning för den som gillar romaner med en historisk touch. Gillar man denna bok rekomenderas Den andra systern Boyleyn (om tiden i HenrikVII hov), I drottningens närhet (om tiden i Marias hov) och Jungfruns älskare (om tiden i Elizabeths hov).

Nu är det dags för lite chic lit och Sophies Kinsellas "Mitt nya jag", perfekt strandläsning!

När hinner man läsa?

Ja, det är den stora frågan för tillfället. Fick en mycket trevlig solstol av mina elever som sommarpresent och den stor på altanen, redo för att bemannas av en läsande Sara. Jag hittar dock inte tiden, barnen ska utfodras, ärenden ska göras, huset ska skötas och uppå detta ska man vara social. (Tur att maken får semester imorgon) När ska jag hitta tiden till att läsa min bokhög som bara växer och växer?

Just nu befinner jag mig i 1500-talets England och möter en ung Katarina av Aragonien. Jag har väl aldrig haft någon större hobby (även om jag har försökt hitta en!) men finns det något som jag är någorlunda nörd i så är det Engelskt 1500- tal, med att dess dramatik. Samtidigt som jag läser "Den första hustrun" som ju är en skönlitterär bok med "rätt" historisk fakta har jag min "Kings and Queens of Britain" brevid mig för att kontrollera fakta och kolla upp släktträd.

I min hög ligger förutom skönlitterära böcker även didaktiska böcker i historia, religion och språk. Men de kommer jag nog garanterat inte att hinna läsa!

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

Det finns många böcker som är bra, men få som tar en med storm och är helt underbara. Sittandes i min läsfåtölj med en kopp te försvann världen utanför och jag förflyttades till Barcelona. Historien utspelar sig i början av 1900-talet och handlar om en pojke som heter Daniel Sampere. En kväll tar hans pappa med honom till De bortglömda böckernas bibliotek och där får Daniel tag i en bok "Vindens skugga" av Julián Carax. Daniel blir fascinerad och gör allt för att få reda på mer om denna mystiske författare. Runt om i Barcelona söker han efter honom och efter sig själv. I bakgrunden finns både inbördeskriget och andra världskriget och hur samhället såg ut då.

Det finns onda skurkar, vackra kvinnor med stränga fädrer, missanpassade, ja allt som bör finnas med en stor roman. En del kanske tycker att det finns lite väl många stereotyper med, men det gör mig inget för sagan i sig är så fantastisk. Med ett vackert språk beskriver han Barcelona så att jag nästan har bestämt mig för att nästa resmål måste bli, ja just det, Barcelona.

För övrigt så har jag numera vaknat ur min förkylningsdvala och är återigen på benen, fast att lägga plattor på altanen är jag nog fortfarande för sjuk för...

När man inte ens kan läsa...

Som vanligt då jag går på semester så får jag en förkylning men detta år en kraftigare sådan. Jag har legat i min säng och inte orkat ta mig upp. Huvudet har dunkat så jag inte ens har kunnat läsa. Jag som har börjat på en helt underbar bok som jag bara vill ligga och läsa. Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón är helt enkelt värd alla sina lovprisningar. Nu har jag i och för sig bara läst en tredjedel, men det bådar gott. I morgon är det midsommar, hoppas huvudvärken lättar...

Mañana, mañana

Ja, nu är det bara tre dagar kvar till semestern börjar och lugnet infinner sig. I och för sig ska den årliga kvalitetsredovisningen präntas ner i morgon och jag känner mig måttligt intresserad. Detta otyg påbörjas varje höst när vi pedagoger fulla av idéer sätter upp mål för läsåret. Sedan hamnar det längst bak i någon pärm eller i någon onåbar mapp på datorn för att i juni plockas fram och granskas. "Jaha satte vi upp detta som mål i höstas, det har jag glömt bort" , "Undrar hur vi ska utvärdera detta?". Efter några fina formuleringar skickas det upp till rektorn och efter en noga redigering hamnar det hos förvaltningen som i sin tur bara får läsa det väl utvalda. Varför bemödar vi oss överhuvud taget? Får nog i denna fråga sälla mig till Björklunds senaste utspel om att minska byråkratin i skolan genom att ta bort dessa redovisningar.

I väntan på denna redovisnings skrivande så har jag och maken tillbringat tre barnfria timmar på tapasresturangen Mañana i Gbg, underbart goda tapas i en inte så spanska miljö. Tänk om man kunde använda samma uttryck till det som ska skrivas imorgen, att ta det mañana.

Snart, snart, snart..

Äntligen så börjar sommarlovet närma sig. Två dagar kvar och äntligen är all betygsättning och rättning färdig. Jag säger till mig själv varje år att:"nästa år så ska jag inte ha några inlämningar sista veckan" och likväl så förtränger jag det varje år. Därför har nu den sista veckan roats med att läsa jämförelser mellan franska och ryska revolutionen samt jämförelser mellan olika science fiction filmer. Varför gör man så mot sig själv?

När det gäller Ryssland så har jag de fyra senaste tisdagarna följt Krig och fred på SVT, vilket gjort mig lite sugen på att läsa den. Fast annars är jag för stunden inne i en anglosaxisk period då jag fullkomligt slukar Philippa Gregorys böcker om England under 1500 - talet. England, kungahus och 1500 - tal kan inte bli fel i min värld.

Min far hade en dröm

Mitt bland alla sluttentor och betygssättande har jag hunnit läsa Barack Obamas biografi "Min far hade en dröm". Den handlar (givetvis) om Barack och hans uppväxt och är inte alls så tokig. Boken är uppdelad i tre delar där den första är en ganska så nostalgisk tillbakablick på Baracks tjugo första år, den andra hans första tid som arbetande organisatör i Chicago och den tredje delen där han upptäcker sitt förflutna i Kenya. Boken är lättläst och förutom några riktigt trista partier i andra delen väl värd att läsa. För det är ganska fascinerande att en man med Baracks bakgrund idag faktiskt sitter som USAs president.

Express yourself!

Jag har sedan mitten av åttiotalet varit helt såld på Madonna och hennes musik. Har väl inte alltid tyckt att hennes låtar varit dem bästa eller att hon har sjungit kanonbra, men det har ändå varit något speciellt med henne. Fick därför för mig att läsa hennes brors biografi över henne. Denna skandalomsusade bok, som ju sägs ha gjort förhållandet dem emellan ännu sämre, borde väl innehålla något smaskigt... eller?
Nej, inte om man inte tycker det är kul att läsa om vilka kändisar som festar med vem och hur pengar antagligen gör en till en egocentrisk människa. Boken ställer väl inte Madonna i den bästa dager och man undrar lite över syftet med boken. Om han nu har velat frigöra sig från sin syster är väl inte det bästa att skriva en bok om henne.
Boken är ganska tråkigt skriven och det är nog bara inbitna Madonna fans som läser den, (eller ens får för sig att läsa den!)
"I have a tale to tell..." (ur Live to tell) Det hade nog inte Cristoffer Ciccone...

Att gilla en bok eller inte - det är frågan...

Ibland kan jag bli frustrerad när jag är färdig med en bok och inte vet om jag tyckte om den eller inte. Den sista kursboken för den här terminen är "Älskaren" av Marguerite Duras. En bok om hur en flicka möter en äldre man och blir hans älskarinna. Boken utspelar sig i Indokina som då var koloni till Frankrike. Boken handlar givetvis inte bara om det nämnda mötet utan också hennes uppbrott från kolonin och kanske framförallt hennes mor.

Duras använder sig av en komplicerad berättarteknik och med många tidshopp vilket ibland gör det svårt att hänga med. Boken är kort men det känns som om varje ord är valt med omsorg.

Gillade jag då boken? Jag vet faktiskt inte, men jag går och funderar på den. Vad menade egentligen författaren med detta eller detta? Är boken tråkig? Sorglig? Fin? Ja, att gilla den eller inte - det är frågan...

Mentalt sommarlov!

Har nu bara två romaner kvar på kursen och det är bra eftersom engagemanget för närvarande är lite väl svalt. De två senaste böckerna "Tåbb med manifestet" av Lars Ahlin och "Mor gifter sig" av Moa Martinsson var väl inga direkta höjdare (i alla fall inte Tåbb). Sedan är det ju det där med dikter... Så fort jag får se en dikt slår jag bakut och säger till mig själv; Det där är bara för poeter och andra förståsigpåare, inte för en sådan som mig. Visst kan väl jag tycka att dikter är fina, men jag förstår verkligen inte vitsen att säga saker så man inte förstår det. Varför krångla till det? Nu ska jag i alla fall ta mig an lite Ekelöf och Södergran och försöka se vad de har tänkt ut om vi vänder och vrider på alla ord och meningar. Sara + dikter = inte sant!

Vackert väder och Tåbb med manifestet!

Så var även Processen av Kafka avklarad. Är väl inte jätteöverväldigad och kommer nog inte läsa något mer av honom inom snar framtid. Jag satt (precis som en del kurskamrater) och tänkte på filmen "The game". Ni vet, filmen där Sean Penn fixar massvis av knepiga händelser i födelsedagspresent till brorsan, Michael Douglas. När ska han få reda på sanningen. Så kändes det med Processen, när ska Josef K (Processens huvudkaraktär) vakna ur sin dröm?
Har nu i helgen börjat ta tag i nästa bok, "Tåbb med manifestet" av Lars Ahlin, en arbetarroman. Det går så där eftersom det finns så mycket annat att göra i sommarvärmen, titta på när maken lägger ny altan, cykla till stan med barnen för att vara med på en dansuppvisning, gå promenader till stranden med en kompis m.m Har jag ett jobb också? Ja, i veckan ser jag fram emot när mina åttor ska leka konservativa, liberala och socialister i en debatt. "Tåbb" ska också bli utläst (förhoppningsvis).

Mot fyren och I väntan på Godot.

Så var två av denna veckas tre kursböcker utlästa. I väntan på Godot som är skriven av Samuel Becket är känd för sin lite bizarra handling och jag kan bara hålla med. Det finns säkert någon mening med den någonstans, men den passade inte mig. De två huvudpersonerna Didi och Gogo väntar under ett träd på Godot (som ju aldrig kommer) och pratar om diverse saker. In kommer ibland Pozzo med hans mänskliga hund Lucky (namnet är en snara ironiskt!) Detta är en pjäs som jag inte kommer att läsa fler gånger.
Mot fyren av Woolf var bättre men ganska seg. Språket är vackert och det är en mängd liknelser och beskrivningar med färger. Handlingen kretsar kring Mrs Ramsey och hennes familj. Det som är speciellt med boken är att allas tankar på något vis smälter samman. Ena stunden får vi se allt ur Mrs Ramseys perspektiv för att helt plötsligt få se det ur ett av barnens, dessa skiftningar är väldigt bra gjorda ooch som läsare märker du dem knappt. Att sedan lägga fokus på de vardagliga småhändelserna i stället för de stora (första världskriget eller när någon dör) är lite annorlunda.
Det som jag fastnade för var ett citat i boken när de diskuterar litteratur och vem och vad som bestämmer vad som ska läsas. Då säger William Bankes den här förträffliga meningen: "Låt oss njuta av det vi verkligen tycker om." Det ska jag anamma och tänker således inte läsa om pjäsen "I väntan på Godot".
Tre dagar kvar av påsklovet...

Påsklovsläsning!

Äntligen påsklov! Förra året var det fyra veckor mellan sportlov och påsklov detta år åtta! (Jag vet att "normala" människor inte har lov, men som lärare blir man van vid att ha återkommande ledighet.) Denna påsk har jag för första gången under mitt yrkesverksamma liv inte tagit med mig något jobb hem. Jag har nämligen tänkt läsa skönlitteratur för hela slanten. Förutom Processen, I väntan på Godot och Mot fyren som jag måste läsa inom kursen har jag tänkt läsa; en bok om kalla kriget, Analys av ett mord av Jed Rubenfeld och Gunilla Molloys bok om reflekterande läsning. Hm ...det kanske blir lite väl mycket. Vi får se vad jag hinner.
Glad Påsk!

Bland utvecklingssamtal och skriftliga omdömen

Äntligen nästan färdig med mina utvecklingssamtal för den här terminen. De veckorna som jag har dem blir jag helt utpumpad. Detta året är det dock inte själva samtalen som tar knäcken på mig utan de skriftliga omdömena. Vi har alltid haft skriftliga omdömen, men nu ska de formuleras på ett särskilt sätt och jag har inte det särskilda sättet helt klart för mig vilket gör mig mycket frustrerad!! (Alldeles för lång mening!) Jag vill göra det rätt och just nu känns det som om jag bara skriver flum.
Parallellt med detta ska jag försöka ta mig igenom Ibsen och Strindberg medan solen skiner. Just nu längtar jag faktiskt till att "bara" jobba och få läsa de böcker som jag har lust att läsa. Är just nu väldigt sugen på Jonas Gardells nya bok "Om Jesus".
I dag skiner inte solen.

Deckar och skräckvecka!

Eftersom jag har tentavecka får jag passa på att läsa sådant som inte har med kursen att göra. Fick tag i tre böcker på biblioteket som jag har velat läsa ett tag. "Berättelsen om herr Roos" av Nesser, "Till dess din vrede upphör" av Åsa Larsson och "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist.

Började veckan med Larssons bok och blev väldigt besviken. Boken börjar med att man får följa två ungdomar som ska ut och dyka i en vak. Väl nere i vattnet lägger någon på en dörr över vaken och de dör där nere. Det är den döda flickan som berättar och så långt är allt bra och ganska spännande. Morden uppklaras dock ganska snabbt av Rebecka Martinsson och polisen Anna-Maria men det är själva intrigen som jag inte tycker håller. Varför mödas dem? Att det är den döda flickan som då och då berättar är ett bra grepp även om det börjar poppa upp ganska många sådana böcker nu (ex, Kallentoft). Jag har gillat Åsa Larssons böcker innan men inser att ingen av efterföljarna kommer upp i samma klass som "Solstorm".

Tog sedan tag i Nessers bok, "Berättelsen om herr Roos". Jag har slukat de två första i Barbarottiserien, "Människa utan hund" och "En helt annan historia" som har varit helt fantastiska, både språkligt och innehållsmässigt. Återigen blev jag besviken, den var inte alls så som jag förväntade mig. Nesser skriver underbart och det är en fröjd att läsa men det är verkligen en berättelse om herr Roos och inte Barbarotti. Det tar 243 sidor innan boken blir en kriminalroman och Barbarotti kommer in på scenen. Innan berättas historien om Valdemar Roos och hur han har blivit som han är. Han vinner på stryktipset och för pengarna köper han ett gammalt torp lånt från allt annat. Här träffar han Anna, en föredetta missbrukare som har rymt från ett behandlingshem. Boken är mer en berättelse om människor än en deckare.

Från deckargenren till skräck och vampyrer. Har velat läsa denna ett bra tag och nästan bara hört gott om den. Själv är jag lite kluven, vet inte riktigt vad jag tycker. Jag har alltid varit fascinerad av vampyrer och när jag var yngre hade jag "En vampyrs bekännelser" och "Dracula" på väggen. Älskar Stephanie Mayers vampyrserie med böcker som "Twilight och "Breaking dawn". Boken utspelar sig i förorten Blackeberg där den mobbade pojken Oskar blir kompis med vampyren Eli. En pojke mördas och snart förstår Oskar att det är Eli som är orsaken. Själva huvudhandlingen är det egentligen inget fel på utan det är bihandlingarna som jag inte gillar. En handlar om ett gäng halvalkoliserade män och en annan om en grannpojke som "boffar" lim. Nja, jättebra var den inte, men se filmen får jag nog i alla fall göra.

Efter denna trevliga vecka är det åter dags att ge sig i kast med diktanalys av Marwell och Baudelaire, men snart är det väl tenta vecka igen!

Varför blir böcker gamla?

Håller som bäst på med Franska och Industriella revolutionen i min åtta och funderade på att ta in något skönlitterärt för att historiemedvetandet skulle förhöjas. Satt och grubblade men kunde inte komma på några böcker när "Röda nejlikan" ploppade upp som en glödlampa. Visst, inte världens nyaste men som en historisk skildring skulle den passa utmärkt.
Hur förvånad blev jag inte när den varken fanns på skolbiblioteket eller huvudbiblioteket, de var för gamla. Sedan när blev en klassiker för gammal? Visst förstår jag att det måste rensas i bokhyllorna för ny litteratur, men detta var första gången JAG drabbades av att vilja ha en bok som var för gammal.

Väl hemma började jag rota i garderoben och hittade mitt gamla exemplar av "Röda nejlikan" utgiven av Disneys ungdomsbokklubb i mitten av 80-talet. Normalt är jag en som inte sparar saker men nu har jag helt och hållet förstått att böcker måste sparas!

Boken som jag hade tänkt använda för att visa på den industriella revolutionen i Sverige har dock inte förpassats till magasinet och sedan glömska än. Men det är nog bäst jag skaffar mig ett eget exemplar av "Mina drömmars stad" av Fogelström också, för man vet ju aldrig...

Innan jag dör

Äntligen finns det lite tid för annat. Nu när Brott och straff är utläst så kan jag unna mig lite ungdomsböcker. Hade tänkt att alla i klassen skulle läsa samma bok och gick till vårt mediatek för att välja. Det finns inte klassuppsättningar av så speciellt många böcker, men de hade precis köpt in "Innan jag dör" av Jenny Downham. Jag föreställde mig boken som ett sentimentalt dravel men lånade den ändå. Lite förvånad blev jag då boken faktiskt är riktigt bra. Den handlar mer om att leva än om att dö.

Handlingen utspelar sig i England och huvudpersonen är sextonåriga Tessa som har leukemi och bara några månader kvar att leva. Hon har en lista med sådant som hon vill göra innan hon dör och hon försöker med hjälp av hennes vänner att uppfylla dem. Det här med listor är något som jag gillar och förstår mig på då jag själv sätter upp listor (lite mer vardagliga, dock). Språket i boken är rakt och enkelt och det är lätt att hänga med, inga onödiga utsvängningar eller bihandlingar.

Frågan var om den möjligtvis riktar sig till lite äldre ungdomar än i en sjua som jag hade tänkt mig? Fast med bra diskussionsmöjligheter fungerar den nog hos de flesta.

Brott och straff, äntligen avslutad!

Så har jag då äntligen läst ut Brott och straff, denna gigant bland alla romaner. I början var jag en aning skeptisk och tänkte att än en gång en sådan där bok som alla kulturkritiker gillar men inte jag. Efter 150 sidor ändrade jag mig dock och började tycka att den var riktigt bra. Huvudhandlingen är egentligen inget annat än en psykologisk kriminalroman där Raskolnikov funderar över morden han har begått och rädslan över att bli fast. Här får vi även följa polisen Petrovitj försök att på ett psykologiskt sätt få R. att bekänna. Som sagt huvudhandlingen är bra men det är alla dess bihandlingar som gör boken så stor som den faktiskt är. Hur Dostojveskij porträtterar kvinnorna Dunja (hans syster) och Sonja (hans kärlek) och männen som kretsar kring dem.

Brott och straff är en realistisk roman och det är verkigen i detalj vi får reda på hur saker och ting ser ut och faktiskt är. Hur det ryska samhället ser ut och människorna i det. Har man inget annat för sig är dessa 647 sidor väl värda att läsas.

Chick lit

För att lätta upp tillvaron litegrann har jag varvat Brott och straff med Chick lit-Från glamour till vardagsrealism av Maria Nilsson. Boken är en analys av vad chick lit är och att den kanske inte alltid är så dålig som många vill ha den till. Författaren börjar med att förklara vad chick lit faktiskt är och tar sedan upp olika teman som brukar finnas i sådan litteratur; att hitta den rätte, vägen till mig själv och på jobbet är tre teman som nämns.

Det diskuteras även om böckerna är feministiska eller inte och slutsatsen blir att chick lit är feminism light. De är inte ute efter att förändra världen.

Det är en intressant bok och framförallt underhållande om man själv har läst chick-litteratur. Det hänvisas och tas exempel ur många olika böcker och har du inte läst dem blir det givetvis inte lika intressant.

Chick-lit är till för att underhålla slår Maria Nilsson fast och det gör även denna analys av genren.

Lediga dagen!

Onsdagar är härliga, att ha en dag i veckan där inte jobbet är i fokus. I stället ska det fokuseras på studier. I dag har jag förökt skriva i hop en sammanfattning av hur författare skapar skräck. Inte det lättaste eftersom diskussionerna på kursen är många och ibland långa. Lång är också nästa bok som vi ska ta oss i genom "Brott och straff" av Dostojveskij, rättare sagt 676 sidor! Jag har än så länge läst 38 sidor!

Therese Raquin

Så har jag då äntligen tagit mig igenom Zolas Therese Raquin. När jag började läsa tänkte jag att en så kort bok tar väl inte så lång tid. Ack vad fel jag hade. Bokens handling bäddar ju för en händelserik och bra historia, varför blir det då inte bra? Therese växer upp ho Fru Raquin och hennes sjuke son Camille. När de blir gamla nog gifter de sig och flyttar till Paris och där träffar Therese Laurent och blir förälskad i honom. Tillsammans bestämmer de sig för att mörda Camille. Men inget blir som de hade tänkt sig. Detta skulle kunna vara vilken deckarinledning som hels men det är det alltså inte.

Boken är skriven inom den naturalistiska epoken och det märks tydligt. Scenerna är detaljerat beskrivet och det finns inte så mycket känslor med utan det är mer människans drifter som undersöks. Det är just Zolas oändliga beskrivningar som gör boken mer trögläst än vad jag förväntade mig.

Nytt rum på två dagar!

När nu magsjukan har bedarrat var det dags att sätta tänderna i ett projekt. (Vad som helst för att slippa rätta skrivningar!) Vi har länge talat om att måla om vår yngsta dotters rum men det blir aldrig av. Men i går bar det av till färgaffären och hon fick välja färg (nästan) själv...rosa. Jag och min make har envist försökt med vår äldsta dotter att hon ska gilla alla färger och leka med alla leksaker, allt för att komma undan "detta är leksaker för pojkar det här för flickor". Detta hjälpte inte och hon leker helst med Barbie, dockor och småkrafs. Därför har vi inte ens gjort något försök med den yngsta, därav rosa rum med prinsessgardiner.

Power Point presentationer!

När kommer jag att bli en hejare på datorer? Svar: Aldrig! Vet inte hur många fortbildningar inom skolan jag gjort för att bli bättre, ITIS och PIM för att nämna några. När jag väl sitter med handledaren så fungerar allt bara bra, men sedan släpps jag lös helt själv, som en Bambi på hal is. Har i dag i alla fall lyckats få ihop en ganska fin power point presentation om den industriella revolutionen. Har tänkt mig "Allt du behöver veta om den industriella revolutionen på 50 minuter", tror nog att det kommer att fungera. Eleverna brukar bli halvt imponerade när en skruttig lärare kommer dragandes med en kanon och dator. Bara där är halva segern vunnen och helt plötsligt blir eleverna intresserade av 1700-talet. Detta fungerar nog i och för sig bara på skolor där det finns ca: 3 datorer på 120 elever (dvs min!). Skolor med en till en, smartboard och annat mysigt tekniskt får nog ta till andra medel.

Apropå Bambi, skulle hyra en ny film till min dotter igår (eftersom hon är magsjuk) och var trött på Askungen och Törnrosa så jag hyrde Bambi. När jag kom hem och visade filmen för henne fick jag ett illtjut till svar "Jag ville se Melody" (Den lilla sjöjungfrun 2). "Men Bambi som är så gullig" sa jag. Det fungerade inte och vi fick glatt åka och byta film (endast pga att hon var magsjuk). Vad är det för fel på Bambi?

Magsjuka och Drottningens juvelsmycke

Att passa sjuka barn är aldrig någon hit, men ibland har det sina fördelar. Mellan alla göromål som hör magsjuka till hinns det med att läsa. I dag har lotten fallit på Drottningens juvelsmycke av Almqvist. Hade nog inte varit mitt förstahands val om den inte hade funnits med på kurslistan. Dock är jag positivt överraskad. Det är en snårig intrig med olika parallellhandlingar där Tintomara har huvudrollen. Berättelsen är både skriven i berättande och dramatisk form vilket gör den mer intressant (språkligt sett). Ramberättelsen utgörs av att Rickard Furumo läser upp en berättelse som handlar om de två systrarna Amanda och Adolfine och deras älskande Carl - Henrik och Ferdinand. Förväxlingar uppstår och denna kulminerar på maskeradbalen då Gustaf III blier skjuten. Här dyker Tintomara upp för fösta gången och trasslar sig in i de fyra andras liv.

Vad som mest fascinerade mig var alla förväxlingar och förklädnader som hela tiden uppstår i handlingen. Ingenting är vad det synes vara och frågan är om man egentligen får reda på svaret. Boken har även tre olika titlar " Drottningens juvelsmycke eller Azours Lazuli Tintomara. Berättelse om händelser näst före, under och efter konung Gustaf III:smord" Vilken av dem är egentligen mest passad? Jag tror nog att varje läsare har en egen åsikt. Har man lite tid över och inte räds lite äldre språk är den väl värd att läsas.

Äntligen sportlov!

Så kom det efterlängtade sportlovet till slut! En hel veckas lov med lediga dagar och mys med barnen, eller? Nej, jag har en klassuppsättning skrivningar om EU och en klassuppsättning med arbeten om medeltiden att rätta, behöver läsa in mig på skräckromantik och romantik i Sverige för att kunna göra mina inlägg nästa fredag. Läste ut Frankenstein igår och blev en smula besviken. Tyckte att den var trög och att det inte hände så mycket i den. Visst är det intressant att följa Monstrets personlighet från oskyldig till en vilde men mer var det inte.
En bok som jag har blivit helfrälst i är Klaras goda GI-dagar.
Den är jättetrevligt skriven med korta och nyttiga recept. Den är uppbyggd så att det finns sex veckor med lunch och middag. MUMS!!

Ännu en blogg!

Ja, vad ska det egentligen vara bra för?Det är vad jag har sagt ett antal år om alla bloggar. Jag läser gärna andras men att skapa en egen har jag aldrig tänkt på. Tror att det skulle ta en massa tid (som jag väl egentligen inte har!) men jag ska ge det ett försök, se det som någon slags terapi. Efter en dag fylld av rättningar och skrikande elever kan det vara skönt med en liten stund för sig själv och reflektera över dagen.
Sitter just nu och försöker läsa mig in på gotisk romantik. Jag är nämligen inte bara lärare och mamma utan även studerande också. På min fritid försöker jag bli 30 hp rikare i Litteraturvetenskap. Mycket att läsa, men väldigt givande. Ja, ja tillbaka till Frankenstein och dess berättarnivåer.